Truls flyttar

Hej vänner!

Detta blir mitt sista inlägg på denna blogg! Det har varit hyffsat tidskrävande att uppdatera både denna och min egen blogg i kombination med att jag dessutom har en mobilblogg. För att "effektivisera" mitt bloggande och av den enkla anledningen att minirosso numera faktiskt är en liten pojke som är en del av mitt liv på ett annat sätt än vad minirosso var, så avslutar jag denna blogg nu.

Vill ni fortsätta att läsa om hur jag, Truls och Ole har det så går ni till http://lilla-c.blogspot.com istället så får ni all info där.

Tusen tack alla ni som under de senaste 9 månaderna har följt min och Oles resa här på minirosso-bloggen. Jag kunde dels aldrig föreställa mig att så många skulle ta sig en titt här med jämna mellanrum, dels kunde jag aldrig föreställa mig att det skulle vara så underbart att få bli mamma. Inget annat på denna jord kan jämföras med den känsla det är att vara mor och att ha en fantastisk liten Truls här hemma som upptäcker mer och mer av världen för varje dag som går. I natt har han upptäckt att man kan sova 6 timmar i rad vilket både är skönt för honom själv men framför allt för mig!!

Tävlingen avgjord!

Så här i efterhand kan vi konstatera att ingen, inklusive vi själva, ens var i närheten av det datum som Truls bestämde sig för att titta ut. Givetvis trodde ni precis som vi att det rörde sig om ett julaftons, mellandags, nyårsbarn men Truls bestämde sig för något helt annat.

Tittar man då på de gissningar som gjorts så är det två personer som ligger närmst. Den 17/12 har en kollega till Ole i förbifarten sagt att han trodde att Truls skulle titta ut av den enkla anledningen att han själv är född på detta datum. Dock vet inte denna kollega att vi haft en tävling på bloggen och Ole la in hans gissning mest på skoj.

Därför återstår faktiskt en "riktig" vinnare, den av er som faktiskt trodde att Truls skulle titta ut på det datumet som var sagt från början nämligen den 20/12 och det är ingen mindre än Lisa S som gissat sig till en vinst!

Eftersom vi är lite snett på det så har priset inte inhandlats ännu men det kommer det lovar vi!

Stort grattis!! från Truls

Så kom han till slut!

Oj dagarna går och går och jag lever för tillfället i ett litet vakum, men jag ska försöka återberätta vad jag och Ole varit med om de senaste dagarna!

Rutin?

Tiden går väldigt långsamt och väldigt snabbt när man blivit mamma. Det har redan gått över en vecka sedan lille Truls kom till världen och det känns som en evighet sedan jag var inne på förlossningen. Samtidigt känns det som att vissa dagar står still. Tiden går åt till att amma, byta blöja och sova. Den lille styr ens liv otroligt mycket nu i början men så ska det vara och tack och lov så är han väldigt snäll och sover mest hela tiden. Undrar hur länge det kommer att vara!!

Snabbt kan man väl säga att:

fredagen 5/12 var vi på viktkontroll och då hade han inte gått upp utan ner lite grann. Vi fick ganska mycket info om hur vi skulle lägga upp amningen under helgen och sedan skulle vi på återkontroll på måndagen.
helgen 6-7/12 flöt på bra. Fick honom till att äta var fjärde timme, fyllde ut med utpumpad mjölk och/eller ersättning, var på glöggfest på lördagskvällen vilket tärde både på mamma och Truls, men det var himla kul. Besökte farmor på söndagen.
måndagen 7/12 återkontroll på amningsmottagningen för att kolla vikten. Förutom att Truls pinkade ner skötbordet så hade vi gjort vår hemläxa bra, nästan uppe i födelsevikten igen. Skönt. Fick lite lösare tyglar för framtida matande.

De senaste dagarna har vi låtit honom styra tiderna själv, vilket i princip lett till att han varknar var fjärde timme för amning. Ammas ca 10 minuter per bröst, byter blöja minst en gång, och sedan är han vaken en stund för att sedan sova vidare. Som sagt en väldigt lugn kille so far!!

Idag hade vi hembesök av en barnmorska från BVC. Det känndes väldigt bra och tryggt. Hon vägde honom igen och han hade gått upp ytterligare, skönt, börjat få dubbelhaka!! och det gula i ansiktet börjar försvinna. Informerade lite mer om vad som händer på BVC och hur vi kunde komma i kontakt etc. Föräldragrupper mm.

Känner själv att jag börjar piggna till och framför allt börjar förstå hur saker och ting fungerar. Är t o m sugen på att träffa folk i morgon kväll och kanske spela spel eller nått....vi får se om jag/vi pallar!

BB

Eftersom Truls hade lite problem på slutet av förlossningen och inte kunde ta sig ut på egen hand blev vi ca 3 timmar efter förlossningen förflyttade till BB-avdelningen på KK. På BB får papporna bara vara med under dagen och man delar rum med en annan mamma och jag såg sådär fram emot vistelsen där. Först och främst fick vi ett rum för oss själva, dock med risk att det kunde fyllas på under de dagarna vi skulle vara där. För det andra så flirtade vi till oss att Ole kunde stanna även på natten om han sov i en fåtölj och med löfte om att han skulle åka hem om det dök upp någon annan mamma under nätterna, vilket vi i efterhand kan konstatera att det inte gjorde.

Amningen kom inte igång överhuvudtaget första dygnet. Först skrek Truls ganska mycket men var inte intresserad av bröstet utan han fick faktiskt som första mål mat lite alvedon för att han troligtvis hade ont i skallen efter sugklockan, och sen sov han i princip hela första dygnet. Lite gnällande och gnyende under natten i kombination med två överlyckliga, hypernervösa och lättoroande föräldrar gjorde att vi fick lite kontakt med honom då men ytterst lite.

Ammade för första gången tisdag morgon och det gick hyffsat även om jag hade noll koll på hur man ska göra etc. Men han verkade gilla det. Sen fortsatte han att sova och när barnmorskan fick reda på att han knappt ätit något under dag två heller fick han få lite ersättning från snipa och sedan fick jag "stränga" instruktioner om att han måste ammas senast 16.30. Vilket jag gjorde och det funkade tack och lov. Försökte sedan att få till en rutin men misslyckades ganska rejält och sista natten på BB blev ganska kaotisk men tack och lov hade jag Ole där.

Barnläkaren undersökte honom och konstaterade att det var en frisk gosse vi fått och att allt såg bra ut med honom, både kisseriet och bajseriet hade satt igång och allt fungerar som det ska.

På onsdagen valde vi att åka hem. Allt på BB var hur bra som helst, servicen, personalen, maten, lokalerna etc men hemma är ändå hemma. Efter hörseltest, PKUtest etc så fick vår lilla familj bege sig hem till hemmets trygga vrå. Tack och lov fick vi skjuts av Lisa hem. Det känndes otroligt omtumlande att komma hem till samma gamla vanliga lägenhet men att helt plötsligt vara tre - fantastiskt och spännande.

Nu tog veckorna slut

Och då kom jag tillslut fram. Truls heter jag och har min födelsedag den 1/12.
Mamma och jag kom överens om att det var en bra måndag att komma till på. Det hela gick snabbt, lite väl snabbt kanske så en glad dansk professor hjälpte mig lite på traven så vi fick stanna på BB i två dagar. Alla på BB var fantastiskt snälla och hjälpsamma. VI hade det hur bra som helst.
Nu är jag hemma och dagarna går åt till att äta sova och att få blöjan bytt. Ett ganska behagligt liv. Mamma och Pappa är glada att jag kommit hem äntligen även om mamma saknar att jag sparkade i magen. Allt är nytt och spännande och jag fortsätter nog blogga lite här.

/Truls

Så här gick det till

Helgen den 29-30/11 var jag och Ole på vandrarhemmet hela helgen. Renovering och småfix stod på schemat eftersom villan var i behov av en uppfräschning efter snart 3 år sedan invigningen. Hela tjocka släkten Formare var på plats med barn och hundar och det var full rulle från morgon till kväll. Själv tog jag det väldigt lugnt, sov ganska länge under lördagen och tog mig även en rejäl sovstund under söndagen. På söndagskvällen landade jag och Ole i sofforna här hemma och såg filmen Miami Vice som slutade 23.45.

Kl 2.25 går jag upp för att besöka toaletten, något jag i princip gjort 2-3 gånger per natt den senaste tiden. Precis när jag ska sätta mig på toalettsitsen hör jag hur det pyser till/spricker något inne i mig, tänker inte mer på det, börjar kissa.....och det tar aldrig slut. I vanliga fall brukar det komma en drill men nu bara fortsätter det. Springer ut i hallen för att hämta ett trosskydd eftersom jag fortfarande inbillar mig att det är urin och att jag kanske kniper för dåligt. I hallen börjar det rinna längs benen, snabbt in på gästtoa för att inte grisa ner för mycket. Ut i köket hämtar ett glas (!!), "kissar" i glaset och luktar....inte är det urin. Precis som någon skrivit i en gravidbok jag läst så luktar det hav/saltvatten och då först inser jag att mitt vatten har gått!!!!

Väcker Ole som är minst sagt groggy och som först inte förstår vad jag pratar om men sedan inser att mitt vatten gått. Ringer in till förlossningen där de frågor om ifall jag fått barn tidigare och om jag fått några värkar. Jag svarar nej på båda frågorna och får besked att jag ska ta mig in till KK kl 8.30 för undersökning. Får rådet att gå och lägga mig och försöka sova - hur lätt är det på en skala. Ole somnar om!

Vid 4.30 kommer första värken och nästa kommer ca 25 minuter senare. Jag har is i magen, väcker inte Ole utan härdar ut. Så farligt är det ju inte tänker jag, eftersom värkarna kommer så pass sällan. Vid strax efter 6 väcker jag Ole och meddelar att jag tänker ringa KK igen och höra om det fortfarande är kontroll som gäller även värkarna satt igång. På förlossningen säger de att jag fortfarande ska på kontroll eftersom värkarna kommer så sällan. Ole och jag börjar diskutera om vi ens ska ta med "väskan" med prylar. Men eftersom vi faktiskt påbörjat en packning av väskan så anser vi nog att det är bäst att ta med den. Jag har redan duschat och börjar pilla med grejer men börjar samtidigt känna att det måste vara mindre än 20 minuter mellan värkarna. Ringer även pappa och meddelar honom att han inte behöver köra mig till jobbet, tar även kontakt med Roger på jobbet och meddelar att vi ska in på kontroll.

Sen går allt i ett huj. Ole hoppar in i duschen och under tiden inser jag att nu kommer värkarna ofta, ber Ole klocka värkarna när han är färdigduschad och till vår stora förvåning så är det bara 5 minuter mellan värkarna. Ringer snabbt mamma och ber henne göra sig redo att köra oss in. Ringer även KK och frågar än en gång om vi ska på kontroll men får så klart svaret att vi ska ta oss in till förlossningen. Mamma kör oss till förlossningen, jag halvt vid medvetande och Ole tyst i baksätet. Kommer in till förlossningen kl 8.10 där de försöker sätta CTG sensorer på min mage vilket är mer eller mindre omöjligt eftersom jag har värkar var 2-3 minut. Maria, vår barnmorska, kommer in och mäter mig och meddelar glatt att - Cecilia det är dags för dig att föda barn, du är öppen 8-9 cm! Snacka om att jag och Ole blev tagna på sängen. Här hade man föreställt sig att man skulle gå inne på förlossningen i flera timmar innan det spännande satte igång och så blir man istället inkastade i dramats höjdpunkt med en gång. Eftersom jag var så långt gången fanns det inte ens utrymme för diskussion om smärtlindring, utan det enda jag fick nöja mig med var lustgasen som hjälpte mig igenom den sista timmens värkarbete, där jag på slutet hade så ont så jag skrek i lustgasmasken. Vid kl 9 noterar Maria och undersköternskan Lotta att jag börjar gå över till krystvärkar. Jag har lite problem att hitta vart jag ska rikta mina krystvärkar och vi testar lite olika ställningar, liggandes på sidan, sittandes på pall och slutligen liggandes i "den vanliga" förlossningsställningen på sängen. Efter 45 minuter börjar dels krystvärkarna att komma ganska sällan samtidigt som de noterar att minirossos hjärtljud inte är så starka längre. Vid det här laget är jag helt borta av smärta. Jag förstår alltså först i efterhand att hjärtljuden försämrats, dock noterar jag att förlossningsrummet snabbt fylls med folk. Först kommer en barnmorska till som ska trycka på min mage (och satan vad hon trycker), sen kommer en undersköterska till som ska sätta dropp, först i min hand vilket misslyckas och sedan i mitt armveck, för att öka krystvärkarna igen. Samtidigt kommer även en läkare som ska lägga en sugklocka för att påskynda processen för minirosso och dessutom kommer en dansk gästprofessor som hjälper till. För att skona mitt underliv drar de bara fram minirosso halvvägs så att jag själv kan krysta ut honom vilket jag gör med de två sista krystvärkarna....och ja det känns som om det kommer ut en liten sälunge ur mitt underliv....och ja det gör så satans ont så jag inte vet var jag ska ta vägen. Kl 10.05 kommer vår lille son till världen - HELT UNDERBART!

Smärtan i slutet av krystskedet är helt outhärdlig och det värsta jag känt i hela mitt liv. Eftersom allt gått så fort är jag helt groggy och borta när minirosso väl tittar ut. Så mycket noterar jag att han är ljuslila, ger ifrån sig lite ljud men inte mycket, Ole klipper av navelsträngen och sen försvinner Ole och minirosso ut för att få syrgas, är borta några minuter men sen kommer de in igen och då mår minirosso bra och dessutom har vi vid det här laget konstaterat att minirosso är en liten pojke!! Vår son som vi längtat efter i så många veckor, vårt underverk som helt plötsligt ligger på mitt bröst och skriker. Det känns helt fantastiskt, vi är en liten familj, världens finaste familj. Vår lille Truls har kommit till och vi älskar honom så mycket.

TRULS

Vecka 38

När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare. Men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får någon förvarning om att förlossningen är på gång. För vissa är den första förlossningsvärken det enda tecknet på att det är dags.

Tygblöjor - kan det vara något?

Har precis kommit hem från Ica Maxi dit jag cyklade i vinterkylan och inhandlade lite förnödenheter till vårt totallänsade kylskåp. Framme vid kassorna är även barnavdelningen där jag slog en lov för att kolla in alla grejer som jag ännu så länge har noll koll men troligtvis om bara några veckor kommer att ha stenkoll på.

Tvättlappar - vilket märke ska man ha? är det nått som är bättre än något annat?
Babyolja - har vi fått rekommenderat att inhandla, vad använder man det till?
Nappar - ska man väl enligt rekommendation vänta lite med men när det väl är dags, vilken storlek ska man ha, vilken form etc det finns ju tusen att välja mellan.
Amningskupor/inlägg - engångsvarianter finns det ett gäng att välja mellan, men vilka är bäst?

och så då det här med blöjor. Fick höra att man får en liten uppsättning blöjor på sjukhuset men att man sedan, så klart, skall inhandla själv. Har aldrig i hela mitt liv bytt en blöja, inte ens på minirossos-kusiner det senaste halvåret. Jag är enormt äcklad av bajs (kiss stör mig inte lika mycket) och är ärligt talat lite nojjig över hur jag ska hantera hela blöjsituationen. Alla säger att jag kommer att vänja mig, och det kommer jag säkert, men det är inget jag ser fram emot.

Har funderat, dock ej bestämt mig, på det här med tygblöjor. Tre, enligt mig, stora fördelar med tygblöjor är att man 1. sparar pengar, 2. tänker på miljön och 3. i många fall får ett blöjfritt barn tidigare än om man använder engångsblöjor. Jag kan ibland bli lite störd på barn som är över 3 år gamla som fortfarande använder blöja...fast det kanske är normalt? Får jag välja så ska mitt barn bli blöjfritt så fort som möjligt. Däremot har jag inte riktigt förstått hur det här med tygblöjor fungerar. Trots att jag varit inne på diverse tygblöjehemsidor så är vissa förklaringar rena grekiskan för mig. Allra helst skulle jag vilja prata med någon som faktiskt använder tygblöjor som skulle kunna visa mig hur det fungerar och först därefter hade jag kunnat avgöra vad jag vill satsa på.

fast känner jag mig själv rätt så blir det engångsblöjor...men tanken är god i alla fall.

Vecka 37 - magen är rund och allt kan hända

Nu betraktas barnet som fullgånget, det vill säga att det föds mellan vecka 37 och 42. Exakt vad som gör att förlossningen startar går inte att säga. Det är troligen barnet som sätter igång det hela. Många blivande mammor börjar känna sig färdiga med graviditeten och en fördel med att vara trött på att ha barnet i magen är att förlossningen känns mindre skrämmande. Allt eftersom tiden går tänker de flesta att "nu får barnet komma!"

De allra flesta barn har vänt sig med huvudet nedåt. Ibland har huvudet sjunkit ner ordentligt i bäckenet och då brukar barnmorskan säga att det har blivit fixerat. Det betyder att barnet har sjunkit ner så långt att huvudet inte går att flytta upp utifrån. Det är en fördel om barnet kommer ut med huvudet först eftersom huvudet är hårdare och större än resten av kroppen. Dessutom går förlossningen lättare. Om barnet ligger med stjärten nedåt brukar en läkare försöka vända det utifrån med sina händer genom att försöka få barnet att göra en kullerbytta till rätt läge. Om det inte lyckas kan det bli aktuellt med kejsarsnitt.

En månad

Jag kan verkligen inte förstå det, men nu är det på dagen en månad kvar tills minirosso är beräknad att titta ut! Fattar ni hur snabbt tiden gått, fattar ni att det bara är en månad kvar?
Samtidigt som jag ser fram emot detta oerhört mycket så börjar jag bli nervös, både inför förlossningen och för vad som ska komma därefter.
Men som sagt jag ser fram emot att få ta i krabaten som buffar omkring i min mage varje dag, få lukta minirosso i håret, försöka få mitt barn att sova, amma, känna närhet, få vara med min familj, se Ole bli pappa - LÄNGTAR

Drömmer mig bort

kommer ni ihåg när jag såg ut så här! Hade gett ganska mycket för att inte behöva stöna och stånka så fort jag ska göra något!!

Vecka 36

Barnet börjar förbereda sig på att födas. Det tränar andning, men inte när det sover djupt. Barnet har nu längre perioder av både sömn och aktivitet. Det rör sig lika ofta som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt. Därför upplever man ofta att det puffar och gör svepande rörelser.

Förlossningen är jobbig även för barnet. När livmodern drar ihop sig som mest går inget blod med syre och näring in till barnet och man kan säga att det får hålla andan under några sekunder. Men barnet har tidigare lagrat extra näring som det kan använda. Barnet har också lagt på sig fett under huden för att det inte ska bli kallt när det kommer ut i en betydligt svalare värld. Underhudsfettet fungerar också som energireserv den första tiden efter födseln.

Är vi redo?

Satt och bläddrade bakåt i tiden här på bloggen och upptäckte hur nojjig jag vi var i början när vi insåg att vi skulle bli föräldrar!
Mycket har hänt sedan dess fastän tiden har gått väldigt snabbt, framför allt har vi vant oss vid tanken på att vi två faktiskt ska bli föräldrar och nu är det inte långt kvar!! Under tiden har dessutom Oles syskon blivit föräldrar och med facit i hand klarat av det galant, så då borde ju även vi fixa det!

Men när man verkligen tänker till så kan jag fortfarande inte förstå att det inuti min mage faktiskt ligger ett barn. Ett barn som om några veckor finns ute i verkliga livet och som kommer att kräva 100% uppmärksamhet av mig och Ole, som inte klarar sig utan mig och Ole, som de första åren är helt beroende av mig och Ole - det känns så konstigt men framför allt helt fantastiskt. Jag känner mig ganska lugn för närvarande, även om det är ett gäng med veckor kvar innan det är dags har vi ju fått reda på att Minirosso är en välskapt krabat, skulle något hända redan nu så hade det ju givetvis blivit dramatiskt men det känns tryggt att veta att vi troligen hade fått ut en bebis med hyffsad vikt även om den blivit för tidigt född.

Och ibland så hade jag inte bangat för att få barn nu!! Ni anar inte hur mycket jag längtar efter det här barnet, tänk att om några veckor så kommer jag att kunna ha det i min famn, höra det andas bredvid mig i sängen, lukta på bebisen, krama och gosa med bebisen - men jag får väl uthärda några veckor till!

Längtar efter dig Minirosso

Halsbränna

har jag haft mer eller mindre ända sedan vi upptäckte att vi ska ha barn. Men nu har det eskalerat väldigt mycket....har konstant halsbränna som stundtals är svinjobbig. Vete tusan vad jag ska göra, får väl konsultera apoteket i väntan på mitt barnmorskebesök i nästa vecka

Vecka 35

Nu ökar man snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om man ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att man samlar på sig vätska. Det är vanligtvis normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går man på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns full nästan hela tiden och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten.

De flesta barn ligger med huvudet nedåt. När barnet har ställt in sig på rätt sätt känner många en lättnad. Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnet komma. Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under revbensbågen.

Indiannamn

Om jag hade tillhört någon indianstam i Nordamerika borde mitt indiannamn vara Svullna foten!
Upptäckte i duschen i morse att mina fötter ökat i omfång - stödstrumpor inhandlas på lunchen!

Allt bra

var hos barnmorskan idag för uppföljning på förra veckans besök på förlossningen.
Urinprovet som jag lämnade i måndags med morgonurin var helt ok och visade inga spår av något, blodtrycket var normalt och allting känns också bra nu!
Passade på att väga mig, 84,4 kg (oj), magen hade inte växt fortfarande 33 cm på "höjden" men hon påpekade att jag var ganska bred över magen, tro f*n det om jag har en 2,6 kg's bjässe i kombination med mer än normal mängd fostervatten!!
Bokade av tiden nästa vecka och flyttade den till först om två veckor.

Känns i alla fall oerhört skönt att allt är bra med mig och Minirosso så klart!

2,6 kg

kan jag för tillfället skylla på Minirosso! Var igår på efterlängtat ultraljud och fick reda på att jag och Ole väntar på en stor krabat!
Innan läkaren började titta på Minirosso sa hon att oftast väger bebisar i vecka 34 mellan 2,1 och 2,2 kg, men icke sa nicke, Minirosso väger 2,6 kg!! Hon trodde att vi kunde räkna med ca 4 kg vid födseln...men jag snackade med min svägerska senare på dagen och fick reda på att det där kan pendla ganska rejält. Ska jag vara helt ärlig bryr jag mig inte ett dugg, men spontant känns det säkrare att få ett lite för tjockt/stort barn än en bebis som är tunn och undernärd.
Om jag förra veckan var orolig för att Minirosso inte rörde sig så var det tvärtom igår. Både innan och under ultraljudet var det fullständig kalabalik i magen och de lyckades bara få till ett enda foto, en närbild på ansiktet!

För övrigt kunde hon utläsa lite andra mått:
Huvudets diameter 91 mm
Magens diameter 100 mm
Lårets längd 68 mm

Huvudet är placerat nedåt och kommer troligen att förbli så resten av graviditeten, dvs Minirosso är fixerad. Moderkakan är placerad på framväggen av magen på höger sida vilket innebär att jag kommer att kunna genomföra en vanlig förlossning om inga komplikationer uppstår under själva förlossningsarbetet!

Nu är vi redo! Bara 6,5 vecka kvar!!

Vecka 34 - shit vad tiden går fort

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Man kan vara orolig för att man har mått "för bra" och tänka att "det får inte vara så här lätt". Eller så tänker man motsatsen, "allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad". Det är vanligt och helt normalt. Barnets födelse är en av livets största händelser och det kan vara svårt att ta till sig att det faktiskt i stort sett alltid blir bra.

Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande. Som partner förväntas man vilja vara med under förlossningen och vara bästa tänkbara stöd. För de allra flesta är det självklart men det finns även de som verkligen inte vill vara med av något skäl.

Glöm inte bort

att gissa på vilken dag du/ni tror att Minirosso tittar ut?
Lägg till er gissning som en kommentar till detta inlägg så lägger vi ut det i kanten bland de andra gissningarna som kommit in!

Kan också notera att hela 31 personer har varit inne och röstat på om ni tror Minirosso är en pojke eller flicka - jäkligt kul! Vet inte vem alla ni 31 är men kul är det att ni hittat hit. Kan också konstatera att gissningarna på att det blir en flicka håller på att knappa in rejält på pojkgissningarna - håll ut det är bara 7 veckor kvar

Händelserika dagar

Torsdagmorgon vaknar jag med "mensont" i nedre delen av magen. Funderar inte så mycket på det utan tror att jag troligtvis legat konstigt under natten. Under förmiddgen konstatera jag att mensontet inte försvinner i kombination med att jag tycker att Minirosso inte rör sig lika mycket som vanligt, för ovanlighetens skull börjar jag bli lite orolig... Försöker nonchalera det ytterligare någon timme men strax efter tre ringer jag min barnmorska som säger att jag för säkerhetsskull bör kolla upp det, dock kan inte hon hjälpa mig med det utan jag blir hänvisad till KK på UMAS.
Ringer dit och blir ombedd att komma in vilket jag också gör. Vid kl 16 tar jag mina första osäkra steg inne på förlossningen och blir ganska snabbt omhändertagen. CTGsensorer fästs på min mage, urinprov lämnas, tempen och blodtrycket tas och sedan blir jag lämnad i 45 minuter tillsammans med Minirossos hjärtljud! Allt ser bra ut med Minirosso, hjärtljuden är normala, både min och bebisens temp är normal, och de kan via CTGmaskinen se att bebisen rör sig helt normalt! Blir informerad om att jag snart ska få träffa en läkare, klockan är nu 17.20.... och jag väntar, väntar, väntar, får besked om att de inte glömt bort mig men läkaren var tvungen att ta hand om ett akut kejsarsnitt, och jag väntar och väntar och väntar....kl 20.00 alltså fyra timmar efter jag kom in får jag äntligen träffa läkaren som gör ett vaginalt ultraljud på mig för att kolla så att inte livmodermunnen öppnat sig, känner på magen och konstaterar att de upptäckt lite äggvita i min urin. Nytt urinprov lämnas och även ett blodprov. Dessa ska köras på kontroll, dessutom har jag lite högt blodtryck.
Blir ombedd att boka ny tid hos min barnmorska för urinprov och blodtryck redan i nästa vecka (ska eg inte träffa henne förrän veckan därpå) och sedan blir jag kallad på Blodflödeskontroll dagen därpå på UMAS.
Blodflödeskontroll var i princip som ett ultraljud bara det att de intresserar sig för allt runtomkrin bebisen. Blodflödet från min moderkaka till bebisen via navelsträngen var helt perfekt, även flödet i mina blodkärl. Jag har mycket fostervatten, mer än normalt men fortfarande inom normalkurvan, mycket vatten i kombination med att Minirosso vänt sig och numera sparkar in i moderkakan är troligtvis anledningen till att jag inte känner sparkarna lika mycket som innan. Moderkakan är 3-4 cm tjock jämfört med livmodersväggen som är ca 1 cm tjock.
Känner mig fortfarande lite hängig och har lite spänningar/mensont i magen men börjar så här två dagar senare konstatera att det kan vara en hederlig förkylning som är på gång. Ska lämna urinprov till min barnmorska redan på måndagmorgon och sedan på onsdag ska vi träffas och kontrollera blodtryck etc.
Äggvita i urinen kan vara allt från en flytning, till begynnande urinvägsinfektion eller blåskatarr men även allvarligare saker som havandeskapsförgiftning...UMAS hör av sig om det är något som måste undersökas och än så länge har jag inte hört något.

Jag hoppas på det bästa!

Lagt av

nu är de av, ringarna alltså. Sedan några dagar tillbaka så har jag inte min vigselring eller min förlovningsring på ringfingret längre. För närvarande ligger de på nattduksbordet men kanske jag hänger dem i kedja runt halsen. Detta är självklart följden av att jag gått upp i vikt och blivit tjock inte bara om magen utan även på andra ställen på kroppen.
Jag märker överlag att jag är otympligare nu, stelare, inte lika mobil, långsammare men det känns som att är det en gång i livet man får lov att vara det så är det nu. Jag har fortfarande, peppar peppar, inte ont men allt är ganska mycket bökigare - tur man har Ole!
Har även efter gårdagens väntabarnpass på F&S insett att jag kommer att lägga av med det. Det är för jobbigt att cykla från jobbet till F&S Heleneholm vilket i princip är genom halva stan, för att sedan jympa i en timme och sen cykla hem. Jag var helt slut förra gången men gav det en chans till igår och var helt kvaddad efter passet. Vattenjympan fortsätter jag med även om jag kommer att missa passet imorgon, ska ev komplettera med lite simning på Kockums.
Ska även prata med min kära mor och höra om jag kan låna hennes bil någon dag i veckan så jag inte behöver cykla varje dag, det hade varit skönt.

Nu är magen stooor

Ja här ser ni magen som den ser ut just nu. Visst är den fin!!! Och stor och tung!
Vi har spenderat helgen med att andas och andas och andas och varit på scoutmöte.
Nu känner vi oss ännu mer förberedda för födelsedagen för minirosso, vilken kommer mot oss snabbt. Fortfarande har vi en del var att göra innan vi är klara för att få hem den lilla krabaten men det löser sig såklart. Kul ska det bli, det är säkert!

Vecka 33

Vecka 33

Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla igång musklerna så gott det går. Aktiviteter som brukar kännas bra är promenader, simning och yoga för gravida. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär i samband med graviditeten. För att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att man behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple.

Ju tyngre man blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Det blir ofta värre på sommaren då det är varmt ute. För att minska besvären kan det vara klokt att vila lite varje dag. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan man kliver ur sängen på morgonen. Man kan pröva om det hjälper att ta ett bad. Vattentrycket är högre än lufttrycket och pressar vätskan i svullna vävnader in mot blodbanan igen.

Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under ett par veckors tid.

BM

idag var det då dags för ytterligare ett besök hos barnmorskan. Själva besöket i sig gick snabbt men tyvärr fick vi vänta en stund innan vi fick komma in. Den här gången följde nämligen Ole med för att få höra på Minirossos hjärtljud. Hjärtljudet var lite lägre än tidigare gånger 142 slag per minut men det var helt normalt och troligtvis för att h*n sov under tiden.
Fick också reda på att huvudet ligger neråt och att rumpan är på höger sida vilket kan stämma med tanke på hur min mage varit senaste dagarna och kvällarna! Superspänd på höger sidan och "mjuk" på vänstersidan. Huvudet nedåt bådar ju gott inför kommande förlossning! Blodtrycket var bra, som alltid, och symfus-fundusmåttet var 33 cm. Kunde också konstatera att jag gått upp 15 kg :-( kanske inte lika kul att höra men inget att göra något åt. Är det någon gång i livet det är ok att gå upp i vikt är det väl nu!! Nästa besök blir om tre veckor.

Vagga!

hade för mig att mamma och pappa meddelat att de har en vagga uppe på vinden som jag låg i som liten. Mycket riktigt, en fin trävagga som jag fick av morfar fanns sparad på vinden tillsammans med en MASSA annat!
Barnböcker till förbannelse som de sparat, känns som att vi aldrig kommer att behöva köpa någon bok någonsin till minirosso. Böckerna är förvisso bara förflyttade från deras vindförråd till vårt. Däremot tog vi ner en kista med grejer som de sparat som jag satt och sorterade igår. En del är skräp, innan det slängs får mamma ta sig en titt, men en hel del är faktiskt bra grejer om än med några år på nacken (25-30 år!!!!) En hel del Fisher-Price leksaker som fortfarande säljs ute i handeln och även några andra fina speldosor och annat. En hel säck med gosedjur där hälften är värda att spara medan resten börjat se sina bästa dagar. Dessutom var kistan i sig väldigt fin, den sparar vi och ställer i lägenheten någonstans!

Påminnelse!

Ni glömmer väl inte bort att gissa datum!

Galet - vecka 32

Ibland görs ett extra ultraljud för att kontrollera att barnet växer som det ska i vecka 32. Om moderkakan tidigt under graviditeten låg nära modermunnen brukar det kontrolleras att den nu sitter högre upp. De som har tunga arbeten kan ansöka hos försäkringskassan om att få havandeskapspenning, som kan tas ut från och med nu. Havandeskapspenning är till för friska gravida kvinnor som på grund av arbetets utformning inte kan arbeta. Om man ska gå någon kurs som förbereder inför förlossningen är det dags att välja detta nu.

Barnet väger runt 1,8 kilo. Hos förstföderskor kan barnet redan ha lagt sig med huvudet nedåt, men om det finns gott om plats kan det även snurra runt. För omföderskor kan det dröja ända fram till vecka 37 innan barnet lägger sig med huvudet nedåt.

TÄVLING!!

Som många av er känner till är ju Minirosso beräknad till den 20/12. Chansen att det blir just den 20/12 är ju i ärlighetens namn inte särskilt stor, de kan ju bli både innan och efter.

Statistiken säger, om jag minns rätt, att ca 90% av förlossningar i Sverige sker när man är i vecka 37-42, dvs fr o m 24/11-08 t o m 4/1-09, därefter blir man på de flesta sjukhus igångsatt, men man kan gå över ytterligare tid så risken är att vi kanske inte får barn förrän efter den 5/1-09.... som ni förstår är spannet otroligt stort.

Vidare säger statistiken att 4% (av de ovan nämnda 90%) föder innan vecka 38 dvs 24-30/11, och av de som inte har fött ännu på sin beräknade förlossningsdag kommer 90% att föda innan vecka 42 är slut dvs i perioden 21/12-08 -4/1-09.

VI ÄR NYFIKNA PÅ VAD NI TROR? Med ovanstående statistik till hjälp undrar vi om vi kommer att få en sen 08, eller en tidig 09. Kommer Minirosso att födas i november, på julafton, vid lucia eller blir det kombinerad nyårsfest och födelsedagsfest framöver...?

FINT PRIS UTLOVAS till den av er som lyckas pricka in rätt datum!!

Skriv er gissning som en kommentar till detta inlägget!

Fullärd?

helgen har varit bra! Redan i fredags var det dags för föräldrautbildning som ordnas av den privata gyn/barnmorskemottagningen jag går till. Vi var bara tre par som kom, ett hade fått förhinder, varav vi och ett annat par skulle ha barn precis vid jul medan det tredje låg lite före och skulle ha barn om tre veckor!!
Barnmorskan som höll i kursen var väldigt bra, inga krussiduller och förskönande omkskrivningar, vilket stundtals var lite jobbigt och äckligt men samtidigt bra så man inte kommer in och tror att det ska vara en rosamoln-upplevelse.

På lördagen fokuserade vi på förlossningen, dels praktiskt när man ska åka in, vad man ska tänka på, vad som händer, vem som gör vad, vad Ole kan hjälpa till med och vad jag ska tänka på etc. Insåg att hela förloppet tar väldigt mycket längre tid än vad jag trodde om jag får en normal förlossning. Vi fick även reda på rent fysiologiskt vad som sker i min kropp under förloppet och där var också några mindre trevliga detaljer som bristningar, klipp och lavemang som jag gärna hade varit utan men som nog är bra att känna till. Dessutom fick vi reda på mer om kejsarsnitt som jag tidigare trott varit "the easy way out", men det har jag verkligen omvärderat och hoppas verkligen inte att jag behöver gå igenom det. Sist men inte minst så gick vi igenom olika smärtlindringsformer och i den frågan har jag inte tagit ställning ännu.... vet inte vad jag tycker och vill.

På söndagen var det amningsfokus, kanske inte så kul för papporna men samtidigt bra för dem att förstå att amningen inte bara är att trycka på en knapp så funkar det. På detta område var jag mer insatt dels för att min svägerska haft ett helvete med amningen och dels för att en tidigare kollega också upplyst mig om att det varit struligt. Vi är inställda på att jag ska amma Minirosso, frågan är väl mest hur länge man ska hålla på? Amning är ju gratis och troligtvis en helt fantastisk och underbar kontakt med Minirosso, samtidigt som man ju är otroligt bunden av amning, men frågan är vem man ska prioritera sig själv eller bebisen?? Det får nog framtiden utvisa!

Oavsett känner både jag och Ole oss mer förberedda och jag känner mig mer laddad inför vad som komma skall, en helt klart givande helg - kul!

Vecka 31

Man kan ha gått upp ungefär 8-10 kilo. Livmodern börjar närma sig revbenens nedre kant och många känner att de börjar bli tyngre. Blivande föräldrar börjar förbereda sig på att det kommer ett nytt liv. Många blir lite mer inåtvända och vill ordna det omkring sig. Man hör ofta talas om att stora renoveringsprojekt dras igång inför den nya familjemedlemmens ankomst. Det kallas ofta för att man "boar".

Föräldrautbildning...Check

Nu har frugan och jag varit på föräldrautbildning. Det var en upplevelse. Vi var tre par som möttes i fredagskväll för pass 1. 2 timmar med information kändes lagom. 2,5 timmar på lördagen och sen även på söndagen. Innan denna helgen hade jag dålig koll på vad vi ska göra när det drar ihop sig till barnleverans och första tiden efter.
Nu börjar det klarna lite och vi vet var vi ska bege oss. Jag har hela tiden sett framför mig att när det gäller så kommer vi att bege oss till ett operationsrum. Så hoppas jag verkligen inte att det blir. Jag har även haft tron om att kejsarsnitt skulle vara den enkla vägen men omvärderat det lite, eller ja mycket.
Vi har fått mycket bra råd och är helt nöjda med helgen.

Kläder

är ju ett dilemma när man går upp i vikt och dessutom får opropertionelig mage i förhållande till övriga kroppen.
Ni anar inte vilka "skatter" man hittar längst inne i garderoben, de där kläderna som man egentligen kan undra över varför man överhuvudtaget har sparat dem!! Nåväl, senaste fyndet, är en jacka som inte spänner över magen!!
Har inte hundra koll på när jag fick den men kan garantera att den har åtminstone 8 år på nacken, beige Benetton jacka med fuskpälskrage, som jag brukar ha när jag ska bort på finare tillställningar. Nu kommer den istället att bli en slit och släng jacka under hösten, för den är vid och därmed får min mage plats med råge....skönt!!

Men som sagt, senast i våras stod jag och funderade på om den kanske gick att sälja på secondhand!!

Linea negra

Ole undrade om jag hade haft tight åtsittande byxor igår eftersom jag hade en rand på magen, men nej det hade jag inte. Efter en snabb konsultation med spegeln kunde vi konstatera att jag har en rand från blygdbenet upp till naveln ungefär kanske t o m lite ovanför. Ovetandes som jag är började jag söka på nätet och hittade följande:

"En mörk rand, linea negra, uppträder ofta mitt på buken från naveln och neråt där den raka bukmuskeln tänjs ut för att ge plats åt livmodern. Linjen kan dock också gå vertikalt över magen. När denna uppkommer är lite olika från person till person. Vissa får den tidigt i graviditeten redan i vecka 20 medan andra får den så sent som några veckor innan förlossning. Vissa kvinnor får ingen rand alls. Den mörka strimman kan finnas kvar en tid efter förlossningen men bleknar gradvis bort och försvinner."

Enligt skrock så sägs det att om linjen går över naveln blir det en pojke och går linjen bara upp till naveln blir det en flicka, men det finns inga vetenskapliga belägg för det. Tittar men i gravidforum på nätet, där man helt otroligt kan hitta hur långa "trådar" som helst där folk skriver in och berättar om sin rand (varför?) så finns det de som har haft lång rand och ändå fått flickor, de som har haft kort rand som fått pojkar etc etc. Känner att jag inte baserar min nyfikenhet på en pigment rand!

Nåväl, så här såg jag ut i söndags, tjock och grann?

2 månader

Igår var det exakt två månader till jag slutar arbeta! Vet om att jag troligtvis periodvis kommer att få det långtråkig som föräldraledig, men just nu kan ni inte ana hur mycket jag längtar efter att slippa arbeta.

Vecka 30

Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Om man ofta har högt blodsocker kan barnet lagra mer fett och på så sätt bli större. Barnet behöver ha en hel del fett för att kunna hålla värmen och lagra näring, men om det växer alldeles för mycket kan det bli svårt att föda fram barnet. Detta har tidigare mest varit ett problem hos kvinnor som har diabetes eller som fått diabetes under graviditeten. I dag äter fler människor mycket sockerrika produkter och antalet tunga barn som föds ökar. MVC upptäcker de flesta som har högt blodsocker och drabbas av graviditetsdiabetes. Då får man hjälp med kostråd och eventuellt behandling med insulin.

Uppe i ottan

För jag kan inte sova. Vi skulle sova tills vi vaknade sa vi. Drygt att jag vaknade nu då. Kommer gå och lägga mig igen om en stund med det är väl lika bra att vänja sig för det lär väl bli många tidiga mornar framöver. Tiden går snabbt och det är inte långt kvar tills mini kommer. Ska bli kul spännande mysigt och helt fantastiskt. Det är härligt att känna mini sparka i magen och nu börjar det vara lite mer verkligt även för mig. Nä om jag skulle ge sömnen en chans till.

Boa

heter det i alla gravidforum och gravidtidningar. Inte för att jag har läst så väldigt många sånna där spalter men visst har jag snappat upp ordet. Det innebär i alla fall att man helt plötsligt får ett stort behov av att möblera om, sy, fixa och dona där hemma, ordna i barnet kommande rum som man ju i sanningens namn inte kommer att använda på minst ett halvår...och ja jag boade igår tillsammans med Ole. Gästrummet håller sakta men säkert på att bli ett kontor, och gamla kontoret övergår i sakta mak till att bli Minirossos rum. Fast det tar tid, orken och intensiteten är väl inte 100% och i samma veva började vi flytta runt i vardagsrummet. Fastän vi har ett av de i särklass största vardagsrummen jag stött på så är det inte särskilt lättmöblerat... vi funderar vidare!

Glukosbelastning

Började igårkväll med att fasta för att komma på fastande mage till Barnmorskan imorse. Intog en stor kopp med högkoncentrerad sockerröra som fick det att växa i munnen på mig och sen satt jag där i 2 timmar. Najs start på dagen...under tiden passade barnmorskan på att lyssna på hjärtljud och annat skoj. Hjärtljuden var ca 150 slag per minut, magen 29 cm fortfarande precis över normalkurvan, blodtryck och blodvärde var bra. Glukosvärdet hamnade på 8,4 vilket jag inte har minsta aning om ifall det är högt eller lågt. Läste mig till på nätet att är det under 8,6 är det normalt....och barnmorskan sa inget så jag förutsätter att allt är ok. Inte lönt att gå och oroa sig i onödan. Ny tid inbokad till den 22/10.
Eftersom jag för en gångs skull är bilburen idag så passade jag på att åka till Stoff och stil på lunchen. Man får ju som gravid en jäkla massa tips och råd som man kan ta åt sig av mer eller mindra. Svägerskan tipsade mig dock om plastad frotté något man lägger under de vanliga lakanen i barnvagnen, spjälsängen och kanske t o m i sin egen säng om man vill ha bebisen liggandes mellan sig eller nått. Eftersom jag än så länge är grymt äckelmagad av kiss, kräk och framför allt bajs så tyckte jag detta lät otroligt bra! Fram med symaskinen ikväll och fixa!

Räven Bert

i fredags i Gränna skådade jag det sötaste gosedjuret jag sett på länge, tyvärr i en affär som var stängd! Lyckades dock se att det var Teddykompaniet i Båstad som tillverkat räven. I den it-värld som vi lever i, kollade jag upp Teddykompaniets hemsida och såg att de hade återförsäljare i Malmö. Efter jobbet igår inhandlades därför Räven Bert sötaste gosedjuret Minirosso kommer att ha!

Baspass

tog mig i kragen och cyklade till F&S Heleneholm direkt efter jobbet för att gå på deras Vänta-barnjympa som jag varit på en gång tidigare. Är i god tid, byter om, sätter mig ner, går en sväng och ser till min fasa att passet är inställt!!! Dock hänvisar de till ett baspass i stället. Min första reaktion är att - nä då skiter jag i det. Men vid närmre eftertanke så var jag ju redan ombytt och redo att jympa loss! Sagt och gjort jag gick på baspass och det gick BRA!! Riktigt roligt att kunna jympa på riktigt även om jag var en av de största i salen. Det var några andra gravida där med men det såg ut som jag var längst gången....eller tjockast! Lite jobbig ledare dock som snackade sönder alla låtarna på den bredaste skånskan, men det får jag väl ta och leva med!

Vecka 29

Nattsömnen påverkas allt mer av graviditeten. Vissa sover gott, men många är uppe både en och två gånger varje natt för att kissa, dricka eller äta något. Många drömmer mycket. Det kan vara mardrömmar och drömmar om framtiden. Vadkramper och svårigheter att finna en skön ställning bidrar till att man sover sämre och man kan behöva komplettera med att vila lite grand även på dagen.

När man är gravid är det lätt att få vidskepliga tankar som gör att man inte helt vågar glädjas inför barnet utan är rädd att ta ut glädjen i förskott.

Barnet är tillräckligt stort för att kunna sparka på revbenen och även slå mot urinblåsan. Vissa barn kan sparka så hårt att man blir öm under revbenen. Ännu behöver barnet inte vända sig med huvudet nedåt eftersom det fortfarande finns gott om plats att ändra läge.

Vecka 28

Livmodern är nu så stor att den påverkar hur man kan röra sig. Man kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om man tar i för mycket. Då kan man få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar sig samman och blir hård. Det kan till exempel komma när man är ute och går fort eller är kissnödig. Stress påverkar också hur mycket sammandragningar man får. Om man har många är det dags att slå av på tempot. En sammandragning håller oftast i sig 10 till 30 sekunder. Det gör inte ont, men kan kännas obehagligt. För att det ska släppa behöver man stanna upp. Om sammandragningarna även börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska. Om man ligger på rygg kan man lätt bli svimfärdig eftersom den tunga livmodern trycker på det stora blodkärl, vena cava, som löper framför ryggraden. Det kallas för venacavasyndrom. Drabbas man av detta bör man undvika att ligga på rygg.

Barnet väger runt 1,2 kilo och är cirka 25 centimeter långt. Lungorna har utvecklats mycket, men även om de nu skulle klara av att andas luft behöver lungblåsorna ännu mer tid för att utvecklas fullt ut. Hos pojkar har testiklarna börjat vandra ner från buken mot pungen

Jag vet

vi planerar in en föräldrautbildning för de par som går till vår mottagning! Vad sägs om att sabba en hel helg för paren? Det låter som en bra idé!!
Fredag 10/10 kl 18-20
Lördag 11/10 kl 13-15.30
Söndag 12/10 kl 13-15.30
så då kan vi inte göra något annat den helgen, typ...

Men i sanningens namn ska det bli ganska kul att gå på kurs - nu äntligen kanske jag kan lära mig att byta blöjor!

10 kg idag

ställde mig på vågen och ja nu har jag gått upp 10 kg. Vill nog påstå att det mesta sitter över magen men ska jag vara riktigt ärlig har nog både gumpen och låren fått lite andra mått än tidigare....
tack gode gud att det är graviditeten jag har att skylla på, vet inte vad jag gjort om vågen stannat på 77 kg och jag inte varit gravid! Vi får se vart det slutar!

Peppar, peppar

i helgen har jag, förutom min förkylning, mått bra och inte haft ont i min gravida kropp. I förra veckan hade jag en ganska dryg värk i höger sida i den mjuka delen under revbenen. Kunde inte i min vildaste fantasi förstå vad jag drabbats av. Ryggen sitter ju inte där och det är inte en del av kroppen som belastas så värst mycket, och som sagt just höger sida. Hittade denna sida som kanske kan förklara vad jag råkat ut för. Hmmm njurarna...hoppas hoppas hoppas att det inte blir värre, kateter låter lagom kul!! :-)
Så här såg jag ut igår när jag förkylningssåsade runt i lägenheten!

Vecka 27

Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu mellan naveln och revbensbågen. För många fortsätter brösten att vara spända och lite ömma under hela graviditeten och det kan rinna lite vätska från dem. Extra fett lagras i brösten och dess körtlar växer. Många blir andfådda eftersom det finns ett ökat syrebehov från livmodern och barnet, njurarna och vissa muskler. Mer blod pumpas runt och hjärtat får arbeta hårdare. Om man är frisk är detta inget problem och kroppen tål dessa naturliga förändringar.

Nu klarar sig barnet bra även om det föds för tidigt. Varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo. Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.

100

om man tar sig en titt på vår nedräknare till höger, eller rättare sagt hur många dagar ni har kvar på er att rösta på om vi får en pojke eller flicka, så är det exakt 100 dagar kvar nu till det är dags! Turerna i mitt huvud har varit många om det är en pojke eller flicka. Samtidigt som hela jag skriker efter att ta reda på det, så är jag samtidigt otroligt nöjd med att inte veta. Det ska ju bli så sjukt kul att få reda på det i all smärta/lycka/trötthet etc efter förlossningen. Har ju tidigare varit helt övertygad om att det blir en pojke, likt merparten av er som röstat här på sidan, men sen några veckor tillbaka har en känsla kommit över mig om att det kanske ändå kan vara en flicka!! Framtiden får utvisa.

I min strävan efter att röra på mig mer hade jag igårkväll bokat in mig på ännu ett pass på F&S denna gång vattenjympa för gravida och det var ju urkul. Jobbigare och roligare än "landjympan" som jag var på i måndags. Har aldrig tidigare varit i simhallen på F&S och visste inte vad jag hade att förvänta mig! Kul var det och jag är redan inbokad till nästa vecka!

Sen är det väl bara till att konstatera att kroppen börjar känna av att jag snart gått upp 10 kg (inte riktigt än). Jag har himla ont i ryggen nattetid, vaknar mitt i natten och har sjuuuukt ont, bara på höger sida. Ska nog ringa min barnmorska idag och höra om hon har nått tips. Dagtid mår jag tack och lov fortfarande prima!

Vänta barn jympa

Igår drog Friskis & Svettis igång sin hösttermin och jag har faktiskt gått och väntat på detta eftersom de inte haft någon vänta barn jympa under sommarsäsongen. Igår var det då dags för mig att ta på mig träningskläder och jympa loss. Jag trodde nog att det både skulle vara lättare och svårare. Såg framför mig att vi skulle "plocka-äpplen", sitta i lotusställning och göra pilbågen etc. Men så var det faktiskt inte utan vi jympade på i sann F&S anda men givetvis i ett mycket lugnare tempo än vad jag brukar göra, och det kändes väldigt bra för kroppen att få röra på sig och framför allt att inse att man fortfarande har en viss rörelseförmåga kvar i en kropp som stundtals känns som en enda stor koloss! Det var dessutom ganska kul att se alla dessa gravida kvinnor, vi var nog ändå en 30 pers i gruppen, och alla hade olika stora magar, olika sorters magar etc. Vissa var jättestora, andra tinywenysmå, några hade bauta rumpa, några kunde man inte gissa att de var gravida bakifrån etc. Några hade för korta tröjor för att medvetet visa upp sin mage (oohh så störigt enligt mig) vissa hade fått på sig säckar till kläder men de flesta var precis som jag helt normala!! Nåväl, kul att äntligen komma igång och på onsdag blir det vattenjympa för gravida!!

Vecka 26

Barn som föds efter slutet på vecka 24 och framåt har större chanser att överleva utan komplikationer i dag än förr. Det finns barn som överlever redan från vecka 23, men riskerna för komplikationer vid så tidiga födslar är oftast stora.

Nu utvecklar barnet sina lungor. När barnet ligger i magen får det hålla till godo med det syre som blir kvar efter att mamman har fått sitt. Det gör att barnet måste använda sina resurser på ett bra sätt och barnets röda blodkroppar är extra bra på att ta upp syre. Det använder också syret till hjärnan och hjärtat i första hand. Övriga delar av kroppen får det som blir kvar när de livsviktiga organen har fått syre.

Minirosso mår bra

Så är man nyss tillbaka från andra besöket hos barnmorskan. Eftersom jag hittills mått väldigt bra så var det inte mycket sådant vi pratade om. Min hud i ansiktet, på bröstet och på ryggen som invaderats av mer finnar än vanligt är inget jag kan/bör åtgärda nu utan jag måste ha tålamod tills ett tag efter förlossningen. Spänningarna i magen är ligamenten som inte riktigt hinner med när magen växer, men är helt ofarligt. Ryggontet när jag sover kan ev förbättras genom att ha en kudde mellan knäna och en under mage när man ligger på sida, helt enligt de instruktioner jag fick från Lisa för några veckor sedan. Hon tyckte det var bra att vi inte hade bil, på så vis fick jag mer motion än andra gravida!! Alltid något!!

Mitt blodtryck var bra 110/60, jag har gått upp 8 kg sedan inskrivningen, minirossos hjärtljud var taktfast och jämt 155 slag per minut. Magmåttet eller symfys-fundusmåttet som det så fint heter var lite över normallinjen men väldigt lite.

Ja vi får se i framtiden vad mer som kan tänkas hända. Nästa gång jag ska dit, vilket blir om exakt en månad, ska jag göra en glucosbelastning för att se om jag fått graviditets-diabetes. Det kan vi väl hoppas på att jag slipper. Anmälde också Ole och mig till föräldrautbildning som jag tror drar igång någon gång i oktober!!

Dop vs namngivning

har i helgen varit på dop. Oles systerdotter, Svala, fick sitt namn i Bara kyrka. Både svägerska Lisa och svärmor Jeanette var övertygade om att jag redan hade planerat för om vårt barn ska döpas eller ej...men nej det har jag inte hunnit tänka på överhuvudtaget.

Igår däremot så blev jag nog övertygad om att ska vi ens ha något jippo kring vårt blivande barns namn så blir det nog inte dop, utan snarare namngivning likt de som Maja och Kajsa haft eller lilla Vilma. Enkelt och trevligt med en bekräftelse på vad barnet kommer att få för namn.

Jag är själv döpt och konfirmerad och känner väl egentligen att själva dopceremonin är väldigt fin likaså en del psalmer, men inte allt snacket och bönerna. Känner inte igen mig i något av det som sägs och vet inte om det är något som jag vill "pracka" på mitt barn. Väljer mitt barn senare i livet att ha en kristen tro kan h*n ju döpas innan konfirmationen.

Oavsett var Lina, Oles syster, väldigt vacker och lilla Svala fantastiskt söt och dessutom tyst under hela ceremonin tillskillnad mot überkristna Johannes och hans familj!

Vecka 25

Man börjar känna sig tyngre, magen är större och vissa känner att det tynger mycket nedåt bäckenet. Graviditeten är fortfarande inne i ett ganska lugnt skede även om barnet har vuxit så att det fyller ut magen. Det är aktivt och kan röra sig runt.

Om man oroar sig inför sin förlossning är det hög tid att börja fundera över hur man kan förbereda sig och vilket stöd och vilken hjälp man vill ha. Blivande föräldrar som ska få sitt första barn kan gå på kurser hos MVC för att förbereda sig både inför förlossningen och inför att bli föräldrar. På MVC kan man även få svar på de flesta frågor som rör graviditeten, förlossningen och tiden efter. Det är inte ovanligt att man funderar mycket kring hur livet med barn kommer att bli. Många oroar sig för hur de ska kunna ta hand om ett barn. Om man tidigare har barn kan man oroa sig för om det finns kärlek så att det räcker även till ett syskon. Relationen till de egna föräldrarna och den egna barndomen blir plötsligt mycket viktigare. Många har höga krav på hur de ska bli som föräldrar och hur de önskar att livet ska bli.

Som partner till en gravid kvinna börjar graviditeten också bli mer påtaglig. Vissa kan känna av liknande symtom som kvinnan har haft, till exempel illamående och viktuppgång. Detta fenomen kallas couvadesyndrom. Uttrycket kommer från franskan och betyder ruva. Man räknar med att så många som upp till var femte partner till en gravid kvinna drabbas.

Barnet är runt 22 centimeter och väger cirka 800 gram. Det kan knyta sina händer och även få tag på sina fötter. Näsborrarna börjar öppna sig.

Lönen är här

och då är det ju så svårt att hålla plånboken i styr. Inte blir det bättre när Lindex ger sina medlemmar 30% på ett damplagg, ett underklädesplagg och ett barnplagg. När mamma dessutom inte nyttjat sina rabattkuponger kan man ju slå på stort.

Inhandlade därför idag till mig själv en gosig blå manchesterklänning, som inte ingår i nått mammasortiment men som jag kommer att använda som mammaklänning under hösten, fyndade även en ny BH eftersom den vita jag köpte tidigare i somras börjar bli grå så mycket jag använt den.

Till Minirosso köpte jag själv ett litet kit med randiga velourbyxor och tillhörande velourkofta. Dessutom en gubbakeps och matchande strumpor. Men finast av allt var det jag fick av mamma och pappa. En vit, helt bedårande och gosig, åkpåse. Eftersom Minirosso blir ett vinterbarn är det ju viktigt att det blir gosigt i vagnen - kolla själv!

Vecka 24

Man har gått upp fem till sju kilo, vissa ännu mer. Det är vanligt med ryggproblem, till exempel att man känner sig trött eller har ont i svanken. För vissa kan det bero på att magen är tung och belastar ryggen. Foglossning är en annan vanlig åkomma under graviditeten. Det beror på att brosket i fogarna som håller ihop bäckenbenen luckras upp något av graviditetshormonerna för att ge plats åt barnet när det sedan ska födas. Man blir överrörlig i bäckenlederna och kan få smärta och inflammation när bäckenbenen gnider mot varandra. Vissa får så ont att de tvingas använda kryckor och avstå från många av sina vanliga aktiviteter. Det finns ingen behandling som botar utan man får ta det lugnare och försöka anpassa sig till vad kroppen klarar av. Det är bra om man kan hålla ryggen rak för att minska belastningen och rörelserna i fogarna. Ett hjälpmedel är en gördel av kraftigt tyg som pressar ihop bäckenbenen. Det brukar vara bra att träffa en sjukgymnast som är specialist på gravida kvinnor. Sjukgymnasten kan hjälpa till att prova fram en gördel som passar och ge råd om träning och kroppsrörelser. Man brukar ganska snabbt bli bättre efter förlossningen när barnet är fött. Då är det extra viktigt att inte belasta bäckenet för mycket genom att till exempel bära tungt så att fogarna kan läka.

Barnet är nu så stort att det kan suga på tummen. Om barnet hickar känns det som om det klickar till i magen. Huden som tidigare har varit helt genomskinlig börjar bli tjockare och täcks av fosterfett.

Magen börjar bli stor och liten!

Som jag skrivit förrut och skriver igen så har magen kommit för att stanna! Den känns stor och tar plats i allt - kläder, soffan, sängen, på cykeln etc men samtidigt njuter jag av att vara gravid och tycker själv att min mage är ganska fin! Kanske inte den där superfina magen som bara kändisar lyckas få till, men jag har i alla fall hittills inte svällt upp som en kossa och är inte gigantisk över rumpan etc. Dessutom tycker Ole att jag är fin och det betyder ju mycket!
Trots magens storlek så börjar jag samtidigt märka att det är något annat inuti min mage som börjar ta plats. Dels händer det saker i magen varje dag. Det har nästan blivit rutin att inta horisontalläge i soffan i en halvtimme varje kväll bara för att känna hur den lille/a sprattlar runt där inne. Ole kan också känna det tydligt och det känns bra att även han kan få ta del av äventyret. Som pappa är man ju inte riktigt lika involverad i hela graviditetsprocessen som vi mammor! Men det som är allra mest markant just nu är att min magsäck nog har fått ge plats åt en bebis! Jag är fortfarande lika hungrig som alltid, det behöver jag ju inte vara gravid för att vara, men det får inte plats med lika mycket i magen. Efter en halv portion är jag proppmätt och trots det fortsätter jag äta eftersom jag aldrig förr bara ätit en halvportion vilket resulterar i att jag får jätteont i magen efteråt och måste springa på toa...

Nåväl, för att kompensera förra veckans blåa klädinköp fyndade jag igår, även detta på rea, röda gröna och rosa kläder. Nu måste jag lägga band på mig...

Börjar även bli sugen på att inreda barnkammaren även om Minirosso troligtvis inte kommer att uppskatta sitt rum förrän tidigast om 1½ år!!

Vi fick förresten även en bilbarnstol av Skogan och Jonas i helgen, några år på nacken förvisso men med en tvätt av klädseln så funkar den bra. Med tanke på att vi inte ens har en bil så var det här helt rätt prisklass för oss. Det är en "bäramedsig" variant så den ska nog funka i mammas Nissan!

På dagen

4 månader till det är dags. Känns helt overkligt och helt fantastiskt. Träffade Morris och Svala igår och kan inte förstå att om ett halvår så är jag där i den fantastiskta situationen att jag har ett litet knyte som jag ska ta hand om.
- kommer jag att klara det?
- hur ammar man?
- kan jag byta blöja?
- har vi alla grejer hemma?
- varför gråter min baby?
- vad ska jag göra om dagarna när inte amningen upptar 100% av min vakna tid?
- kommer barnet att sova mycket och/eller skrika mycket?
- kommer jag att sova mycket och/eller skrika mycket!?
- kommer jag att bli ett monster mot Ole?
- vad är förlossningsdepression?
....
.....
......

Känns..

..som att inte mycket under Vecka 23 stämmer in på mig!

Vecka 23

Många upplever den här tiden som en positiv del av graviditeten. Barnet är inte alltför tungt ännu och förlossningen är långt borta. Men alla är inte lyckliga och mår bra under graviditeten. Det kan finnas många orsaker till det. En vanlig orsak kan vara oro inför hur livet med ett litet barn kommer att bli. Graviditeten kan utsätta relationen mellan de blivande föräldrarna för en prövning, speciellt om man som gravid kvinna inte mår bra.

Vissa blivande mammor kan vara sjuka ofta och graviditeten blir en prövning, inte minst eftersom det finns förväntningar på att man ska stråla av lycka och välmående. Att man blir sjuk ofta beror på att immunförsvaret påverkas så att det fungerar lite sämre under graviditeten. Vissa som har så kallade autoimmuna sjukdomar kan må lite bättre under graviditeten. Exempel på autoimmuna sjukdomar är ledgångsreumatism och inflammatoriska tarmsjukdomar. Om man känner sig mycket ledsen, nedstämd eller ångestfylld brukar MVC kunna hjälpa till med att förmedla en samtalskontakt. Många gånger räcker det med att tala med sin barnmorska. Ibland behöver man få träffa en psykolog eller kanske en läkare.

Livmodern når nu strax över naveln och barnet väger 400-500 gram.

plötsligt bara hände det...

...har verkligen försökt hålla mig i skinnet med att inhandla babykläder till Minirosso. Men idag kunde jag inte stå emot längre!!
Halvapriset på Krickelick i Limhamn och jag var fast! Hade kunnat köpa mycket mer men nöjde mig med otroligt söta blå manchesterbyxor med matchande body och ett par andra mörkblå mjukisbrallor med knallgula muddar! Ska försöka hålla mig i skinnet ett tag till, tror att min mamma har inhandlat en hel del och min svägerska har redan meddelat att hon har en påse där hemma fylld med kläder som hennes pojke vuxit ur! Kul!

Profylaxkurs

Efter rekommendationer från min svåger och svägerska samt min barnmorska har jag och Ole anmält oss till Rund o sunds profylaxkurs. Det blev en helgkurs i slutet av oktober för annars krockade det med en massa annat. Ska bli spännande....det där med förlossningen och vad det innebär har jag inte riktigt börjat tänka på ännu!

spark, spark

Ikväll har Minirosso verkligen varit på g. Sparkat och trixat inne i magen så att både jag och Ole har kunnat känna det! Häftigt och härligt!

reklamera barnvagnen?

I lördags var jag och maken på bröllop, fantastiskt roligt att få vara med när äldsta barndomsvännen John och hans Frida sa ja till varandra!
Festen efteråt var väldigt lyckad men en kombination av att jag var toastmistress under kvällen, ingen alkohol och mycket dans blev jag sjukt trött vid 1.30 och lyckades övertala min något överförfriskade bättre hälft att det var dags att dra hem. Lyckligtvis hade vi fått låna mina föräldrars bil så färden hem gick snabbt och tur var det för nu började Ole bli ganska dryg-full. Så här i efterhand skrattar jag gott åt honom men just då var jag kanske inte lika lättflirtad!

Väl hemma i lägenheten ordnade jag, nykter och omtänksam fru som jag är, med några glas vatten till honom när jag plötsligt hör ett jäkla liv från hallen.... går ut och kollar vad som sker och ser Ole i full karriär köra runt med barnvagnen i lägenheten. Ingen lampa är tänd så han dundrar in i väskor, lådor och över alla skor som står i hallen. Till sist utbrister han - Cissi vi måste reklamera den här vagnen!! - Varför det, svarar jag - den går ju inte in på gästtoaletten...

Just då var jag mer fokuserad på att han troligtvis hade väckt hela huset, men så här i efterhand skrattar jag så jag gråter åt hela scenariot.

Vecka 22

De flesta mår bra och det kan kännas avlägset att börja planera för att vara ledig. Men vissa kan behöva en paus innan barnet kommer och då är det bra att planera det i tid. Kanske kan man spara några veckors semester, eller ta ut föräldraledighet. Även om man inte har ett tungt arbete brukar det vara bra att ha lite tid att vila innan förlossningen. Första tiden efter att barnet har kommit kan vara tröttsam. Det är en stor omställning för kroppen att behöva vakna flera gånger per natt, komma igång med amningen och återhämta sig. Många som får sitt första barn kan reagera över att plötsligt vara helt bundna och inte kunna styra över sin tid. Försäkringskassan har bra information om vilka regler som gäller om man vill vara ledig från arbetet.

Barnet har fått ögonlock som täcker ögonen, och någon gång runt vecka 22-23 kan det börja öppna och stänga ögonen. Forskning har visat att det kan finnas tecken i hjärnan på att synen fungerar, men just nu finns bara ljus och mörker att titta på.

Barnvagn

ja så har vi tagit det stora steget och inhandlat barnvagn! Började söka lite rundor på blocket i helgen och sökte vidare i veckan. Ole har en arbetskamrat som inte lämnar något åt slumpen utan har kollat upp varenda barnvagnstest som finns och testkört etc och när vi hittade en Brio Duo på blocket för under 3000 kr tyckte han att vi skulle slå till.

Efter några om och men, fick vi till en tid då både vi och säljarna som bodde i Åkarp kunde och igår körde vi därifrån med en svart Brio Duo från 2007. Med på köpet fick vi myggnät, skötväska, regnskydd, hjulskydd och parasoll. Dessutom lyckades vi deala in en BabyBjörn bärsele i paketet, så vi är mer än nöjda. De försökte få oss att köpa en bilbarnstol också men då tackade vi nej, kanske ska börja med att köpa bil först!!

Ole har idag dessutom konstaterat att vagnen går in i hissen (!!) vilket ju är väldigt skönt. Känns väldigt bra men oerhört ovant och konstigt att ha en vagn hemma. Får väl lägga mitt gamla gosedjur, Ludde, i vagnen och provköra hemma i lägenheten!!

Senaste plåtningen

Förra tisdagen klämde jag in ett ultraljudsbesök mellan semestern och scoutlägret. Minirosso var på toppenhumör och låg först stilla så att barnmorskan kunde mäta allt hon ville men sen sprattlade h*n runt och då fick jag även för första gången bekräftat att det jag trott kunde vara något som rörde sig i magen faktiskt var Minirosso och inget annat. Vilken härlig känsla! På kvällen kunde även Ole känna av Minirosso inne i magen.

Därefter åket jag och Minirosso på scoutläger i fyra dagar, och lite dalltande blev det med oss, men kanske det var sunt i alla fall. Kul hade vi i alla fall på lägret och detta lär inte bli enda gången som Minirosso åker på scoutläger. Överhuvudtaget så har magen blivit mer påtaglig nu än vad den varit tidigare. Den är större och framför allt fastare och därmed mer i vägen än vad den varit tidigare.

Fjällvandringen under semestern gick perfekt för då var magen fortfarande "mjuk", så omedvetet hade jag och Ole timeat det bra med semestern kontra magen!

Sänder med senaste bilderna på minirosso från förra veckan då h*n var 50 mm mellan öronen, tvärsnittet vid magen var 47 mm och låret 30 mm, totalt 289 g!

Vecka 20 & 21

Vecka 20
Halva graviditeten har gått. Man börjar få en mage som alla kan se och livmodern når ända upp till naveln. Vissa lider av halsbränna och förstoppning vilket kan vara besvärligt men det är helt naturligt. Det orsakas av att musklerna runt tarmarna och magmunnen inte är lika strama som förut. Motion, rätt kost och att man undviker kaffe och stark mat kan underlätta. Man får också lättare hål i tänderna och ibland svullet eller blödande tandkött.

Barnet väger nu ungefär 250 gram. Det har mer hår på huvudet och kroppen börjar täckas av fosterfett för att skydda huden. Om barnet föds för tidigt kan det ibland vara helt täckt av vitt fosterfett. För de barn som föds i vanlig tid, det vill säga vecka 37-42, kan nästan allt fett ha sugits in i huden.

Vecka 21
I takt med att man blir tyngre kan man också få fler graviditetskrämpor som till exempel vadkramper, främst på nätterna. Benen kan också svullna mycket under dagarna. Svullnaden kan minska om man använder stödstrumpor som till exempel finns att köpa på apotek.

Barnet har nu alla sina kroppsdelar på plats och ligger och samlar på sig mer fett som näringsreserv. Hjärnan har i stort sett fått alla sina nervceller. Nervcellerna utvecklas framför allt under veckorna 10-20. Detta är en extra känslig tid, men efter det är risken för hjärnskada mycket liten. Barnet är fortfarande väldigt outvecklat och skulle inte kunna överleva utanför mammans mage.

Handen på magen

Nu har vi kommit ner till Malmö efter semestern igen. Jag har börjat jobba men Cissi och Mini Rosso har dragit på sommarläger efter ett par dagar hemma.
Vi hann med att gå till Cura för att få gjort ytterligare ett ultraljud och denna gången kunde man verkligen se att det är en människa och inget annat =)
Denna gången var inte Cissi så nervös men lite oroad över att hon inte kännt något. När vi väl såg att den rörde sig kunde hon också känna att Mini rörde på sig.
På kvällen sen kunde t o m jag känna det, häftigt.

SEMESTER

Minirosso åker på sin andra semester och beger sig norrut i vackra Sverige!

Minirosso, mamma och pappa återkommer så fort vi är tillbaka i sköna Malmö igen
På återskrivande!

Vecka 18 & 19

kommer jag att passera under tiden jag är på semester!

Vecka 18

Vid den här tiden gör man den första ultraljudsundersökningen. Ofta är det först nu som man som partner på riktigt kan ta till sig att ett barn är på väg. Ultraljud görs för att bättre veta när barnet kommer att födas. Som blivande förälder är det lätt att mentalt ställa in sig på det datum för förlossningen som man får. Men man kan aldrig veta säkert och det kan dröja två veckor till innan barnet kommer. På ultraljudet kan man även se om fostret ser ut att vara välskapt.

Barnet väger 150-200 gram, är 12-14 centimeter långt och har börjat lagra på sig mer fett i kroppen. Fingrar och tår börjar se mer färdiga ut och man kan ana alla de små linjer som kommer att bli fingeravtryck senare.

Vecka 19

Nu kan man känna livmodern under naveln och den är ungefär lika stor som huvudet på ett nyfött barn. De flesta känner att barnet rör sig vilket brukar kännas extra bra om man tidigare har haft svårt att tro att det verkligen finns ett barn där inne. Man mår ofta bättre och känner sig piggare eftersom graviditeten går in i ett lugnare skede. Blodvärdet (Hb) sjunker och barnet behöver mycket järn. Nästan alla gravida kvinnor behöver ta järntillskott. Blodvärdet mäts med ett blodprov, oftast genom ett stick i fingret. Blodtrycket kontrolleras regelbundet på MVC. Det är vanligt att det sjunker lite, eller stannar på samma nivå som tidigare. Om blodtrycket går upp kan det vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.

Barnet är nu 13-15 centimeter långt och väger runt 280 gram. Tarmkanalen har börjat bilda magsafter.

2 dagar kvar....

till semester! Vi håller på att packa för fullt och dels är det lite komplicerat eftersom vi ska göra tre minisemestrar i en dels för att jag än en gång kan konstatera att mina kläder inte passar! Shortsen som jag hade på jobbet förra veckan och som jag specifikt memorerade att dessa kan jag ha på fjällturen passar inte längre, mina gamla posta-shorts som jag haft i 7 år och som alltid varit för stora passar inte....
I brist på bil och tid har jag satt min käre make på att handla mammashorts till mig på HM idag på lunchen, nackdelen med att arbeta i Limhamn är ju att man inte hinner sådant på lunchen. Annars rullar allt på som det ska och det ska bli så himla gött att komma iväg.
Kan dessutom konstatera att jag gått upp 4-5 kg, vet inte om det är mycket eller lite, framtiden får utvisa.
Träffade Lisa och Jens igårkväll och vi käkade på båten i ganska blåsigt väder, förutom att deras hund Loe plumsade i vattnet i jakt på söta ankungar, så var det bara att inse att detta troligtvis var sista gången som jag och Ole såg Lisa med Morris inuti sig. Min dröm är ju att de ska få barn innan vi åker på semester men det ser tight ut!
Men Morris får ju träffa oss desto mer när vi kommer hem igen!
Ska ta en bild likt de tidigare jag tagit senare idag men till dess får ni hålla tillgodo med en bild vi tog i morse då vi konstaterade att magen är här för att stanna!

Vecka 17

Vanligtvis har man nu gått upp 2-5 kilo. Vissa börjar känna av att kroppens slemhinnor blir mer svullna. Tandköttet blöder lättare, näsan kan vara täppt hela tiden och man kan få näsblod. Det kan underlätta att dricka mer och sova med huvudet högt genom att höja huvudänden på sängen. Det är bra om man kan undvika att snyta sig kraftigt eftersom det lättare blöder då. På apotek kan man köpa näsdroppar som bara innehåller koksaltlösning och som går bra att använda. Om man har besvärlig nästäppa som stör sömnen finns det receptbelagda läkemedel som läkare kan skriva ut. Man bör undvika att använda receptfria avsvällande näsdroppar eftersom slemhinnorna kan bli beroende av näsdropparna för att kunna svälla av om man använder dem längre än en vecka.

Det är vanligt att man har mer flytningar under graviditeten. Det är också lättare att få svampinfektioner och andra irritationer i underlivet.

Sexlivet kan vara alltifrån blomstrande till att inte fungera alls. Under första delen av graviditeten har man ofta låg sexlust. Senare påverkas sexlusten ofta av att magen kommer i vägen eller av att det gör ont någonstans. Däremot har man vanligtvis samma behov av närhet som förr, eller ännu större behov av närhet och bekräftelse. Graviditeten väcker ofta frågor om hur man ska klara av att bli förälder och man kan fundera över den egna barndomen. Man kan bli påmind om både bättre och sämre sidor av sin egen relation till sina föräldrar.

Barnet börjar nu få mer barnlika proportioner. Kroppen växer fort och växer ikapp huvudet. Barnets hår har också börjat växa och bli längre.

Bara 5 månader kvar...

tills jag slutar jobba!!!

Mer grejer

mamma och pappa, eller ska jag skriva mormor och morfar, är nyss hemkomna från US and A och kom ner till oss igårkväll på middag, bildvisning och paketutlämning! Ole fick pyjamasbyxor, livboj till båtnycklarna och nått annat. Själv fick jag ett par urhäftiga jympadojjor, strumpor, ett spel och ett par gigantiska mammabyxor. Mormor trodde att hon handlat storlek 40 men råkat få med sig ett par storlek 44. Jag hoppas och tror att jag inte ska bli så stor även i slutet på graviditeten. Givetvis kommer min mage att uppnå onormala proportioner men jag hoppas att låren bara för den sakens skull inte ska svälla!

Sen fick minirosso också några grejer. En jättesöt badfilt med huva och några små tvättlappar. Om jag förstod mormor rätt så har det nog inhandlats en hel del till men det kommer nog inte att överlämnas förrän i december!!

Vecka 16

Den här perioden är ofta en roligare tid av graviditeten och många känner sig piggare igen. Illamåendet kan ha försvunnit och vissa som har fött barn förut kan börja känna att det är något som rör sig i magen. Det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som sprattlar till.

Barnet är cirka 12-13 centimeter långt och väger 60-70 gram. Det har börjat få naglar på fingrar och tår. Benen i kroppen blir hårdare och nervsystemet fungerar. Det kan man se vid en ultraljudsundersökning genom att barnet rör sig med koordinerade rörelser. Ögonlocken är slutna. Redan nu har troligtvis barnet utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i stan eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.

Lön och blodad tand!

Eftersom lönen damp ner på kontot i förrgår så fick shoppingnerven sig ett spratt och igår inhandlade jag ett par mammabyxor till. Nu när det är rea kan jag lika gärna passa på det handlar ju bara om några veckor så lär jag inte kunna använda något annat. Ett par bruna byxor från H&M blev det! Nice!

Resa med baby

Hur lätt/svårt är det egentligen att resa med en liten baby? Ni som följer mammas blogg vet att hon igår sorterade en massa foton och givetvis flög tankarna iväg till framtida resor, vad kan man och vad kan man inte göra med ett barn när man ska på semester? Jag vill inte att alla framtida semestrar blir på all-inclusive hotell, Blue village anläggningar och liknande, jag vill ju fortsätta att åka på semester dit jag vill utan att behöva tänka allt för mycket på komfort, bekvämligheter mm. Men är det inte så att man själv skapar sina förutsättningar? Jag längtar i alla fall till bilsemester i Europa och en resa till USA!

Ensam hemma

En sån här kanske Rosso?

Ja då var frugan på bio med girlsen och jag sitter hemma och tittar ut över Öresund och ser molnen fara förbi i en enorm hastighet. Om 6 månader så slipper jag sitta hemma själv för då får jag sällskap av Mini Rosso och det ska bli hur kul som helst. Det känns långt bort men tiden går ju snabbt. Se bara mina syskon, det var inte längesen dom sa at det var barn på gång och nu är Mini Rossos kusin Svala redan född och Morris på god väg.

Det känns också som ganska nyligen som storsyrran sa att hon skulle ha barn och hennes barn är ju stora nu.

Såg på ett tv-program om att ha småbarn med på seglingar och det var inga problem alls tydligen så det låter lovande. Fick även bra tips av min svåger Jaak om att det nu är dags att börja leta upp saker som barnet vill ha som tvååring, en bilbana men jag tror att en större båt med lite faciliteter är något Mini Rosso egentligen är sugen på =)

Mamma-frilufts-byxor

igår satt jag och Ole och började planera finliret inför semestern som startar om mindre än 3 veckor. Nästan allt som ska förbokas är bokat och betalt. Rutter på hur vi ska åka bil och tåg är planerade och vandringen mellan Ammarnäs och Hemavan börjar ta form i våra skallar....men nu över till det som jag inte riktigt tänkt på. Jag har hela tiden haft full koll på att jag under semestern kommer att vara i vecka 17-19 och troligtvis vara något större än vad jag är idag, men vad jag inte tänkt på att jag inte har några "friluftskläder" som passar mig. Har ju en komplett garderob där hemma med påkostade byxor, tröjor, jackor, vantar, regnkläder etc men inget passar....
Var en sväng på hatstället Mobilia på lunchen och besökte Kappahl (hittade inga mammakläder där), Lindex (hade slutat med mammakläder kanske det finns i butiken vid Triangeln) och på HM (där det förvisso fanns men i väldigt begränsad upplaga och halvsnygga varianter - vita linnebyxor är inte optimalt i fjällen).
Har insett att jag helt enkelt får kosta på mig att köpa byxor från lite dyrare märken ska därför inom kort besöka Polarn och Pyret samt en butik på Kalendegatan Growinlife i hopp om att de kanske har någon byxa i bra material som funkar på en fjällvandring!
Samtidigt som det är ganska kul det här med mammakläder så blir jag lite stressad av det. I vanliga fall när du är i behov av låt säga byxor kan du gå och suga på karamellen i några dagar/veckor men nu är det bara till att konstatera faktum att jag behöver byxor NU!

Vecka 15

Det börjar synas mer att det är något på gång och många måste köpa större kläder. Vissa som har fött barn tidigare tycker sig känna redan nu att barnet rör sig, men det är ganska ovanligt. Under graviditeten ökar mängden pigment i huden och bröstvårtorna blir ofta mörkare. Även området runt naveln kan bli mörkare och vissa får ett streck från naveln och nedåt. Det kan också bildas mörkare fläckar i ansiktet. Allt detta bleknar efter graviditeten och försvinner. Ibland kan huden se ut som att den har spruckit, framför allt på brösten, magen, låren och stjärten. Hudförändringarna kallas striae och orsakas troligen av hormonförändringarna i kroppen snarare än av att huden tänjs ut. Dessa streck försvinner inte men de bleknar efter graviditeten.

Barnet växer snabbt och väger runt 50 gram.

Glad midsommar

önskar Minirosso och mamma och pappa. Idag är det på dagen 6 månader till det är dags för Minirosso att titta ut!

20/12

ja just det glömde skriva att vi närmade oss julafton med en dag. Nytt förlossningsdatum är beräknat till 20:e december!

ÄNTLIGEN

nu är äntligen Nupp-testet avklarat och jag kan pusta ut för en lång tid framöver! Som ni säkert har förstått gick allting galant, Minirosso såg precis ut som man ska göra när man är 14 veckor gammal!

Om jag kan avläsa anteckningarna rätt som jag fick av läkaren så är Minirosso:

25 mm mellan öronen
23 mm över magen
11 mm långa lår

Totalvikten är för närvarande 29 gram (inte undra på att jag känner mig tjock!!) Nackuppklaringen, som är avgörande för risken för Downssyndrom, var 1,8 mm och då tog hon i överkant, vilket i sin tur resulterar i en risk för Downssyndrom på 1 på 13054 - alltså minimal!

Eftersom Minirosso hade fått försig att ligga på mage med armar och ben under sig var det visst svårt att komma åt och se måtten på hjärta och ryggrad, därför ska jag på ett ultraljud till den 29/7 då jag är i vecka 20 så då kan man nog se ännu mer!

Det var i alla fall en helt otrolig känsla att se Minirosso och coolast av allt var att Minirosso rörde på sig. Man såg hur benen sträckte ut sig och hur han/hon "kliade sig" i ögonen!

Har scannat in de två bilderna vi fick med oss hem. Bildkvaliteten var något ljusare/sämre än förra ultraljudsbilderna vi fick, men håll tillgodo!



Här ser man en sittandes Minirosso, med benen utsträckta och pekandes in i väggen. Huvudet är uppåt med en stor panna och pyttenäsa!



Här ser man Minirosso underifrån. Huvudet pekar snett upp till vänster och armarna är uppdragna mot ansiktet. De två mörkare partierna i huvudet är ögonen, på denna bild är kroppen lite mer otydlig!

Jag längtar...