känns lite långt bort...

"lånad" bild



...men tiden går förmodligen snabbt. Om man ska tro på omröstningen så har Cissi käkat ordentlig frukost för det ska vist bli en liten kille som kommer till jul. Vi får väl se. För mig spelar det inte någon roll känner jag just nu iaf och jag tror inte vi kommer att ta reda på va det blir. Lite spänning får det ju vara.

Idag är det valborg och vi ska ta oss ut till TH och båla med småsyskonen och sedan är det lite helg. Skönt.
/pappa Ole

Vecka 8

Vecka 8

Nu växer livmodern från att vara lika stor som ett hönsägg till att vara lika stor som en apelsin, men den går ännu inte att känna utifrån. Vissa besväras av täta trängningar och behöver kissa mycket oftare än vanligt. En orsak kan vara att livmodern trycker mot urinblåsan.

All glatt muskulatur slappnar av när man är gravid. Glatt muskulatur är de muskler som man inte kan styra med viljan och de finns till exempel i livmodern, blodkärlen och tarmarna. När dessa muskler slappnar av kan det bland annat leda till förstoppning. Några enkla tips för att motverka förstoppning är att dricka mycket vatten, äta fullkornsbröd och fiberrika grönsaker som till exempel morötter. Några katrinplommon till frukost är också bra. Det hjälper också att motionera och till exempel ta en promenad varje dag.

När musklerna i blodkärlen slappnar av märks det främst på de kärl som för blodet tillbaka till hjärtat, det vill säga venerna. De vener som sitter ytligt under huden kan under en graviditet bli mycket tydliga. Vissa får åderbråck eller hemorrojder.

Risken för urinvägsinfektioner ökar också och om man drabbas när man är gravid måste man få behandling tidigt. Anledningen är att urinvägsinfektionen kan förvärras och även ge för tidiga värkar. Därför får man ibland lämna urinprov under graviditeten för att se om det finns bakterier i urinen.

Känner mig tjock

men jag är det inte! Vågen visar samma som tidigare men allt känns tight, är troligtvis svullen och fylld med gaser!!
Längtar innerligt efter besöket hos gynekologen i nästa vecka då jag kommer att få det "bekräftat". Hoppas bara att allt ser bra ut och att alla värden är bra och så vidare.
Var på tjejmiddag i helgen och hamnade bredvid en tjej som haft två missfall och som gärna och länge pratade på om det och ska sanningen fram så ville jag inte lyssna på det örat. Självklart är jag medveten om risken men på något sätt så vill jag nog må dåligt om det händer inte innan om inget händer... kände mig lite känslokall men bytte snabbt ämne, trots att jag märkte att hon gärna hade pratat vidare.

Shit ena dagen kan jag villigt erkänna att jag nästa glömmer bort det, för jag mår oförskämt bra än så länge, och andra dagen så sitter jag oavbrutet och ler för mig själv och kan inte fatta vad det är jag och min älskling är på väg att få uppleva.

Har velat fram och tillbaka om jag vill ta reda på om det blir en pojke eller flicka och just nu lutar det åt att inte ta reda på det. Tänk vilken grej att inte veta i hela 9 månader och sen så bara ligger det en liten flicka eller pojke på ens bröst....helt ofattbart!!

Ikväll ska jag, minirosso och Katarina på konsert i Köpenhamn och se Angie Stone ohh det ska bli najs!

kram Mamma Cissi

ps vi glömde ta foto igår men det får bli ett i natt istället

Kläder, magen och brösten!

Jag är i stort behov av nya kläder men känner att jag borde skona min ekonomi och tänka sunt, om några veckor lär inte mina nuvarande byxor och tröjor passa....så det är bara till att sålla bland de kläder jag har och ta på mig tröjor som går ner över linningen, stå ut med jeans med hål på insidan av låren, tröjor som inte är urringade eftersom mitt bröst för tillfället invaderas av finnar/plitor.

Ja som sagt brösten har dels invaderats av röda plitor men också börjat växa i storlek ett ganska vanligt symptom har jag läst mig till. Det är inga enorma förändringar men jag märker att mina bh's (hur säger man det i plural?) sitter åt lite mer. Större lär de väl bli kan jag tänka mig!

Magen har givetvis inte börjat växa, herregud, bebben är ju bara några millimeter för närvarande men däremot har den periodvis börjat svälla upp!! Framför allt på kvällen känner jag mig jättefet och svullen, men det är nog bara till att vänja sig.

På jobbet anar det inget och det känns ganska najs faktiskt, längtar nästan tills jag ska släppa bomben om några veckor. Jobbet är nog det ställe som kommer att få reda på det sist av alla! Fattar ni hur skönt det ska bli att gå på föräldraledighet - jag längtar redan!

kram mamma Cissi

Vecka 7

Ja då har jag kommit ytterligare en bit på vägen! Känner mig lite hängig på morgnarna och det kör runt i magen, men peppar peppar, inget illamående ännu! I vecka 7 står det följande:

Vecka 7
Vid det här laget känner man sig mer och mer gravid. Magen kan kännas uppblåst på grund av att tarmarna arbetar långsammare och man kan vara illamående och trött. Vissa har redan ökat i vikt. Det är inte heller ovanligt att gå ner i vikt om man mår mycket illa eller kräks. Ett tips är att äta något litet redan innan man går upp ur sängen på morgonen. Det kan även hjälpa att äta många men små måltider. En av orsakerna till att vissa mår så illa är att halten av graviditetshormoner är hög.

Ännu syns det inte vilket kön fostret har. Armarna och benen har börjat växa ut men händerna är outvecklade. Ögonen syns som två fördjupningar på var sin sida av huvudet. Tidigt i fostrets utveckling har det något som liknar en svans i ryggslutet som brukar försvinna i vecka 9.

Fler som vet

varför finns det inte en handbok i hur man ska berätta för folk att man är med barn? Det är ju inte det att man naturligt kommer in på ämnet - och jag är gravid! Utan det blir väldigt tillkonstlat på många olika sätt. I helgen har ytterligare ett gäng fått reda på vår glada nyhet:

Till Bakfickan efter jobbet i fredags kom Susanna och Katarina, eftersom jag beställt CocaCola så kom vi ganska lätt in på ämnet!

På Oles jobb kunde han inte hålla sig i fredags utan när det inmundigades fredagsöl kläckte han nyheten!

På fredagskvällen ringde jag Malin och hon blev helt till sig och givetvis paff, vi hade ju inte yppat ett ord om detta när vi var och hälsa på bara för en månad sedan.

I lördags fick Emma veta det när vi satt som kontrollanter på Scouternas dag och på kvällen blev det massbomb när vi var på fest. Pontus, Jesper, Andy, Johan och John med respektive insåg snabbt vad som var i görningarna när jag tackade nej till fördrinken!

Jonas var siste man ut för helgen då han kom hem till oss igår kväll. Kanske han kan fixa en spjälsäng till oss!

Oles mamma fick nyheten via telefon då hon är i Stockholm, så nu återstår bara Oles pappa som vi inte fått tag i! Hoppas han sätter igång sin mobil idag

så här såg jag ut i söndags



Kram Mamma Cissi

nu har vi börjat berätta!

I onsdags skulle jag vara hurtig och cykla ut till Charlotte i Arrie, men då det började ösregna under eftermiddagen så ändrade jag mina planer. Tack och lov kunde jag låna mammas nya bil och körde ut till henne. Skönt!
Ganska så tidigt under kvällen så kläckte jag nyheten för henne och det känndes sååå skönt att få lätta sitt hjärta, och dessutom till en person som varit gravid tidigare, två gånger till och med! Förutom en massa barn/gravidsnack så blev det även mycket semester, Thailand och jobbsnack och helt plötsligt var klockan 21.30, dags att bege sig hem!!

Summa summarum så kom jag och Ole fram till på onsdagskvällen att det är lika bra att berätta för "alla". Dels har vi inget att dölja, dels är det skitsamma anser vi om folk får reda på det i vecka 6 eller i vecka 8, dels kändes det helt fantastiskt att få berätta, dels blir allt så mycket lättare.

Sagt och gjort, vi lurade ner mina föräldrar till vår lägenhet igår efter jobbet för att de skulle se vårt omgjorda badrum. Och sen berättade vi det och de blev nog väldigt chockade men framför allt glada och stolta!! Mamma var helt sprickfärdig och frågade om hon fick lov att berätta för "tjejerna" som skulle komma på middag samma kväll - såklart!

Därefter begav vi oss till villan där vandrarhemmet skulle hålla i internutbildning av personalen. Jag har förvisso inte alls jobbat på vandrarhemmet men ansåg att jag gott kunde ta och uppdatera mig på den fronten om det skulle krisa. I villan var hela syskonskaran samlad, Lisa, Tove, Lina och Jens och även Lisa F så då tog Ole till orda och meddelade att vi tyckte att Morris och Svala skulle få sig en kusin som de kunde leka med! Alla blev jätteglada men nog framför allt Lisa F som senast i förra veckan frågade mig och vi planerade barn!!! Viktiga personer som återstår nu är Malin (som jag ringer idag), Katarina (som jag träffar på bf ikväll), Lina (som jag hoppas kommer till bf ikväll annars ska vi cykla på söndag), Pernilla (som jag nog också träffar på söndag) och Susanna (som jag nog får ringa eftersom vi inte ses så ofta!)

kram Mamma Cissi

Spännande men det känns helt naturligt

En annan MINI ROSSO

Nu har vi vetat några dagar och det känns inte så konstigt, spännande men helt naturligt.
Vi har inte berättat för någon men jag var nära att försäga mig på jobbet i morse. Då hade det blivit liv i luckan. Jag är ganska säker på att vi inte kommer chocka någon när vi väl kläcker det. De tre "yngsta" av syskonen har under förra året gift sig så om vi lyckas få barn under samma år så är det fantastiskt kul. Många barnbarn som dyker upp i klanen nu =) Kanske ska öppna eget dagis. /Pappa Ole

Symptom

ska jag vara riktigt ärlig så känns det inte så himla annorlunda nu jämfört med för några veckor sedan. Nu ska jag givetvis inte ropa Hej förrän jag kommit över bäcken men än så länge känns det helt ok.
De symptom som jag tror har med graviditeten att göra är:
- trött, har gått och lagt mig mycket tidigare än vad jag brukar
- orken, sprang t ex på lunchen idag och var helt slut efter 5 minuter
- finnar, på bröstet? har aldrig haft finnar där förrut men nu så...
- kass i magen, periodvis blir jag kass i magen

De symptom som jag tack och lov inte kännt av ännu är:
- kissnödig, överallt läser man om att man springer på toa stup i kvarten, inte än för min del men det kommer nog
- finnar i ansiktet, där har jag förvisso redan min beskärda del, men tack och lov har jag inte märkt att det ökat, tvärtom minskat
- illamående, ännu så länge inte minsta tillstymmelse till illamående, peppar peppar

Jag lär återkomma! /Mamma Cissi

Vecka 6

Ringde till barnmorskan nu på lunchen, jag får ju passa på då för annars hör ju alla på företaget vad jag snackar om. Hon sa att det troligtvis inte var någon fara och att jag inte skulle bekymra mig. Skulle jag få väldigt ont och blöda mycket jag då är det, trist men sant, troligtvis så att jag fått missfall....men nu ska vi inte tänka i de banorna. När jag ändå hade henne på tråden så bokade vi in en tid hos henne bara en vecka efter mitt besök hos gynekologen. Barnmorskan, Christina, skulle nämligen vara borta en del i slutet av maj, så hon och jag ska träffas redan den 14/5. Ohhh det ska bli kul, jag ser verkligen fram emot att få "lära" mig mer och få bekräftat att allt står bra till.

Nu är jag alltså i vecka 6, och sjukvårdsrådgivningen skriver så här:

Vecka 6

Nu har mensen dragit två veckor över tiden och de flesta vet att de är gravida. Brösten är spända och man kan må illa. Det är också vanligt att man är väldigt trött och många behöver gå hem och sova efter jobbet varje dag. Allt detta är normalt. Det är kroppens sätt att tala om att man ska bli mamma. Nu finns det all anledning att avstå både från att röka och dricka alkohol eftersom det påverkar fostret. Rökning ökar risken för missfall och barn till rökare riskerar att födas med lägre födelsevikt. Det påverkar även risken för barnet att dö i plötslig spädbarnsdöd. Alkohol påverkar utvecklingen av fostrets hjärna och nervsystem. Det är inte klarlagt vilken mängd alkohol ett foster tål eftersom varje foster är unikt. Därför rekommenderas alla gravida kvinnor att helt avstå från alkohol.

Fosterhinnorna har bildats, men än så länge finns inget vatten att tala om. Fostrets hjärta finns och slår. Fostret har ännu inte fått några armar eller ben men det finns en antydan till var armarna kommer att sitta. Det finns också anlag till hjärna, ögon och öron och förstadier till de inre organen som lungor och lever. /Mamma Cissi

Ring ring

idag blir det nog ett samtal till barnmorskan. Jag blöder fortfarande lite och jag vet inte ifall det är helt normalt eller ifall jag ska vara orolig. Annars kan vi idag fira att det är en vecka sedan vi upptäckte att vi ska bli föräldrar. Tramsigt nog så tänker jag mycket på namn även om det är åtta långa månader kvar tills vi ska ha barn. Clara dök upp i morse.... ja vi får se.

Längtar till imorgon då jag nog ska berätta för Charlotte /Mamma Cissi

Överambitiöst?

Kanske det kanske som Ole hade sagt med Mariannedialekt! Men tanken är i alla fall att ta en bild i veckan fr o m nu och framöver för att se vad som händer med kroppen. Framför allt är det väl magen som kommer att förändras men jag kan tänka mig att leder svullnar, att man äter för mycket mm mm.

Så här är alltså första fotot taget i slutet på det som jag tror är vecka 5. Bullen ni ser på magen är alltså inte någon bebis utan så här ser min mage ut i vanliga fall och har gjort de senaste 10 åren. I alla försöka att träna eller banta bort några kilo så har aldrig magen försvunnit så det får jag väl leva med helt enkelt.

Idag blir det nog lite träning inför tjejvättern! /Mamma Cissi

Det snurrar

jag, eller kanske jag ska skriva vi, har fortfarande svårt att förstå vad det är som håller på att hända! Kan ni fatta att vi faktiskt ska bli föräldrar? Jag kan det då inte!

Ena sidan av mig vill bara leva på som vanligt men givetvis ska jag skippa alkohol och viss typ av mat, och andra sidan av mig letar febrilt efter fakta på nätet på olika symptom etc. Jag som har varit drabbad av sk mellanblödningar under olika perioder i mitt liv blir ju hispig så fort det inte är "vitt" när man torkar sig efter ett toalettbesök. Och trots att tre tester visade i tisdags att jag är gravid så har jag fortfarande lite "brunt/gammaltblod" på pappret... läser man sedan på nätet säger vissa sidor att det är fullt normalt att ha blödningar tidigt i graviditeten och andra varnar om missfall!! Vad ska man tro på? Känner faktiskt att jag ska köra lite på Pernillas inställning till graviditet. Hon hade så himla skön och avslappnad inställning till sin graviditet och verkade inte "bry" sig utan levde på som om allt var som vanligt. Det verkade funka bra. Jag vill inte bli en stirrpanna som söker efter tecken, symptom och olycka överallt...

Skärpning Cissi, allt är bra med dig!

Så nästa orosmoment, en sanning med modifikation, men när ska man berätta för folk? Hade jag bara följt mitt hjärta så skulle alla min omgivning kännt till det redan, men det finns nog en bra anledning till att vänta med det ett tag till. Dock är det ju så att vi redan har en del helger inbokade som just nu kommer lite olämpligt. När gick jag senast på fest och tackade nej till vin eller cider? Aldrig!! :-) så skulle jag få för mig att göra det nu så hade alla vetat direkt hur läget låg till. Det störiga är att jag och Ole för en gångs skull är bjudna hem till Jesper och Pontus på födelsedagsfest på lördag och det har inte hänt på 10 år och just nu lutar det åt att vi kommer att hitta på ett svepskäl för att inte behöva gå, och det svider i hjärtat att behöva göra så men det är nog bäst i slutänden. Inget illa alls mot mina killkompisar men det känns som att det finns ett gäng människor som jag vill ska få reda på det innan de får reda på det. Helgen därpå den 26 april är tjejerna inbjudna på tjejmiddag hos Emma och om det inte känns väldigt fel då så lutar det åt att tjejerna får reda på det den helgen...

Dock har jag bestämt mig för att lätta mitt hjärta för en person redan i nästa vecka, för jag MÅSTE prata av mig. Ole i all ära han är världens bästa men har, tack och lov, aldrig varit gravid förrut. Eftersom jag inte känner alltför många som varit gravida så föll valet mellan Pernilla och Charlotte och i slutänden blev det faktiskt Charlotte. Just för att jag inte kännt henne lika länge som Pernilla, för att hon inte umgås med alla mina andra vänner och givetvis för att Charlotte är en fantastisk vän som jag känner oerhört stort förtroende för. Dessutom är hon väldigt lik mig till sättet i både tycke och smak, sätt att leva etc så jag tror att hennes råd och tips kan vara väldigt givande. Eftersom jag faktiskt fortfarande tror att jag kan och ska genomföra Tjejklassikern ska jag cykla ut till Charlotte i Arrie på onsdag och tänkte väl släppa bomben för henne då!

Nästa på tur är troligtvis Malin och mina föräldrar /Mamma Cissi

Vecka 5

Om jag räknat rätt är jag i vecka 5

Så här skriver sjukvårdsupplysningen om vecka 5

Vecka 5
Mensen är försenad och har inte kommit på några dagar, men ännu har man inte några riktigt säkra tecken på att man är gravid. Vissa börjar redan må illa och vara trötta, andra känner att brösten är ömtåliga och spända. Några känner av humörsvängningar, ungefär som man kan göra när man ska få mens.Från denna vecka går det oftast att få veta om man är gravid genom att göra ett graviditetstest. Man kan testa redan någon dag efter att mensen har uteblivit, men då kan resultatet vara falskt negativt. Det betyder att testet ännu inte ger utslag trots att man är gravid. Graviditetstest kan man göra på mödravårdscentralen (MVC) eller så kan man köpa ett test på apoteket eller i Pressbyrån och göra hemma.
Fostret är tre veckor gammalt och stort som ett knappnålshuvud. Det som ska bli hjärna och ryggmärg börjar anläggas och det som kallas ryggsträng delar upp sig i 42 bitar för att bli ryggkotor. Det finns en början till ett hjärta som slår och blodkroppar bildas. De här veckorna är mycket viktiga för fostret eftersom det är nu som organen och alla funktioner blir till. Eftersom fostret fortfarande inte får sin näring från mamman utan lever på sitt eget förråd, behöver man inte vara orolig om man till exempel tog någon medicin, drack alkohol eller åt något olämpligt innan man visste att man var gravid. /Mamma Cissi

En känsla...

...i tisdags fick jag en känsla i kroppen att något höll på att hända men visste inte riktigt vad. Vet att jag kände mig hängig i lördags och att energin under helgen var allmänt låg men som sagt, jag är inte van vid att inte må bra så jag ignorerade det hela.

Av någon outgrundlig anledning bestämde jag mig i tisdags på vägen hem från jobbet att jag skulle ta det sista gravidtestet när jag kom hem. "Mensen" som jag haft under helgen hade varit väldigt hattig och framför allt så hade det kommit ytterst lite, vilket inte är likt mig.

Väl hemma rusade jag in på toaletten och samtidigt som jag höll på att kissa på mig så försökte jag slita upp foliefodralet runt stickan. Till sist gick det och ahhhhhh jag kunde kissa och då inträffade något av det sjukaste som någonsin hänt mig.....
det blev inte bara ett blått streck utan TVÅ!!!


Jag fattade nog inte och eftersom det andra blåa strecket var ganska svagt rusade jag ut ur lägenheten och tog cykeln upp till apoteket och köpte mig ett nytt, annan sorts, test. Samtidigt försökte jag få tag i Ole som störigt nog var ute med Jens och det var inte läge att berätta. Men så ringde Ole upp och sa att han var själv en stund bland hyllorna på IKEA och fastän det kanske inte var det mest romantiska man kan göra så valde jag att via mobil berätta att jag troligtvis var med barn.

Snabbt iväg på ett väldigt okoncentrerat miniormöte och för en gångs skull var det inte miniorerna som var okoncentrerade utan jag. Snabbt hem igen och så testade jag en gång till med det andra testet och även det visade positivt.

Trots att det gått två dagar är jag fortfarande i ett chokat tillstånd och framför allt kan jag inte FATTA att jag och Ole ska bli föräldrar. Men tror inte att jag inte vill. För jag VILL, jag VILL så himla mycket så att jag nästan svimmar när jag tänker på det.

Känns som att jag kommer att skriva av mig här en hel del men nu får det räcka för denna gången. Ole och jag är i alla fall helt otroligt lyckliga och jag håller på att spricka över att jag inte "får/bör" säga det till någon.

Mini Rosso blir nog arbetsnamnet i allafall!/Mamma Cissi