tisdag 9 oktober 2012

Petter

Tiden går fort när man har roligt, och roligt är precis vad vi har haft de senaste dryga 5 veckorna. För söndagen den 2 september så kom han - vår Petter!


Fredagen den 31 augusti åkte Ole, Truls och jag ut till Kivik för att vara med och arrangera Franska liljan. Vi hade hela tiden i planeringsstadiet flaggat för att vi bara kanske skulle kunna vara med, men eftersom kroppen inte visade några tecken på att vilja föda barn resonerade vi som så att vi lika gärna kunde vara där ute som att stanna i Malmö. 

På vägen till Kivik passerade vi Ystad och kontrollerade var lasarettet låg och var förlossningsmottagningen var, just in case. Lördagen den 1 september bjöd på fantastiskt väder och årets Franska lilja kickade igång med ca 60 taggade deltagare och 10 minst lika peppade funktionärer. Temat för året var fiskegubbe/fiskare och miljön var perfekt. Natten mellan fredag och lördag hade jag sovit dåligt så jag tog igen mig på lördagen medan alla andra var ute på kontroll. Lördagskvällen bjöds vi på fantastisk god mat av "fiske"Håkan och därefter körda han och Liselott ett mycket roligt och mysigt lägerbål nere i Kiviks hamn. 

...sen satte det igång!

Alla funkisar la sig strax innan kl 24 och de flesta somnade direkt, inte jag. Min mage körde igång och jag fick springa på dass ett antal gånger och för varje gång som jag gick fick jag en mer och mer övertygande känsla av att det inte bara var maten tidigare under kvällen som körde runt där inne. Mycket riktigt så fick jag min första värk kl 01.12 och ca 20 minuter senare var det dags för nästa. Jag valde att ta det lugnt och först vid 02.30 när Truls vaknade och behövde gå upp och kissa väckte jag Ole och förklarade att nu börjar det hända grejer. Truls somnade om medan praktiskt lagda Ole började packa ihop alla våra tusentals grejer som fanns utspridda i hela huset. 03.30 ringde jag Ystad lasarett och kollade om det fanns plats, ja det fanns det, men sköterskan tyckte jag skulle avvakta lite. Värkarna kom förvisso vid detta laget med 5 minuters mellanrum men var väldigt svaga. Förvärkar kan pågå i upp emot ett dygn om man har otur, så hon sa att jag skulle känna efter ett tag till men givetvis ha i åtanke att det tar ca 45 minuter med bil från Kivik till Ystad. 

Ole och jag beslutade oss för att sikta mot Malmö i stället. Om det bara var förvärkar sitter jag hellre hemma i Malmö med förvärkar än i Kivik med en massa scouter. Vi väckte Lisa och meddelade att någonting var på g och att de fick ta hand om Truls under söndagen och när klockan var 4 satte vi oss i bilen för att köra hemåt. Vi körde via Ystad men väl där tyckte jag fortfarande att värkarna var svaga, de höll bara igång i ca 30 sek, så vi fortsatte in till Malmö. När vi väl var i Malmö tyckte jag att värkarna började komma lite tätare och vara lite mer intensiva, först då rinde vi till förlossningen i Malmö för att kolla om de hade plats, vilket de tack och lov hade. Då var vi ända framme vid garaget på Ola Hanssonsgatan och vände därefter tillbaka mot sjukhuset. Dessutom ansåg de att vi skulle komma in, det värsta som skulle kunna hända var att vi blev hemskickade igen. 

Ole släppte mig vid förlossningen 05.55 och jag blev mött av en trevlig undersköterska, Irene, som tog mig in till ett förlossningsrum. På vägen fick jag en värk och jag minns att jag tänkte för mig själv att -ohh vilken mesvärk, jag kommer att bli hemskickad. Väl på förlossningsrummet fick jag ctg-band spända över magen, allt lät bra och ungefär då kom Ole in också. Därefter kontrollerade de att jag var 6 cm öppen och vi bestämde att jag skulle ta en dusch och invänta hur processen fortlöpte. Jag behövde gå på toaletten igen och då var det som att kroppen insåg att nu är du på rätt ställe, vilket resulterade i att jag knappt kunde ta mig upp från toaletten och på vägen därifrån hängde jag runt Oles hals och det kändes som att jag skulle krypa ut ur mitt eget skinn. Just då kom Irene in och sa direkt att - det där är ingen förvärk. Snabbt blev erbjuden lustgas vilket jag tacksamt tog emot. 

Jag hann andas in lustgas i två värkar, i den andra värken kände både jag och Irene såg att jag gick över till krystvärkar. Snabbt blev jag placerad i sängen och första krystvärken låg jag i klassisk förlossningsställning men snabbt insåg undersköterskan och barnmorskan att jag nog förlöste bättre liggandes på sidan. 7 krystvärksomgångar senare så var han ute! 

Fattar ni 6.47 var vårt mirakel nummer 2 ute och han var så fin, så otroligt fin och det kändes helt overkligt men ändå så himla självklart att nu är vi föräldrar till inte bara en, utan två fantastiska små pojkar. 

TRULS och PETTER!








tisdag 28 augusti 2012

Det här med att vänta är inte min grej

Jag har inte ens gått över tiden och är redan helt nedbruten av tristess. Idag har det dessutom varit en skitdag, helt enkelt, med trotsig Truls på morgonen och allmänt tråkigt resten av dagen.

Försöker få tag i sjukvården för uppföljning av Truls mjölkhistoria som varit bra hela sommaren fram till för tre veckor sedan, men det är aldrig någon som svarar.

Idag är det 8 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum, det hade varit sååå gött om bebisen kom senast BF. Jag vet faktiskt inte vad jag gör om jag går över tiden....för mig har det varit en omöjlig tanke som jag nu sakta men säkert börjar inse.

Jag har hela tiden varit inställd på typ kring mitten av augusti, nu är vi i slutet av augusti och snart början på september, men tänk om det inte blir förrän i mitten av september??

Pratade med min barnmorska i torsdags om vad som händer om man går över tiden....

Två veckor över tiden anses vara normalt, dvs fram till den 19 september kommer inget att göras så tillvida att jag mår bra och är frisk. Därefter skickar min barnmorska en remiss till förlossningen där de tar prover, ultraljud och tester etc och gör ett utlåtande på vad man ska göra med mig. Inom en vecka (dvs 3 (!!!!) veckor efter BF) kommer man att sätta igång förlossningen. Jag hoppas vid min gud att jag slipper detta, worst case scenario skulle alltså innebära att jag får barn 26 september, skoja min dojja, det får inte hända!

Håll tummarna för mig och Duorosso, jag är så redo som man kan bli, hoppas varje sekund att det ska komma en värk eller att vattnet ska gå!

Flicknamnssituationen är inte löst ännu, börjar mer och mer inse att om vi får en flicka kommer hon inte att kunna få sitt namn direkt, men det börjar åtminstone dras ner till ett fåtal namn att välja mellan. Har snöat in en del på danska namn.....

torsdag 16 augusti 2012

redo

Nu är jag 37+0 eller så att ni som inte är så insatta också förstår - i vecka 38.

Det betyder att bebisen är färdigutvecklad och redo att titta ut. Sista veckorna använder bebisen bara till att lägga på hullet och växa till sig. Truls är född 37+1 så vi får väl se om det brakar loss något här imorgon?!

I eftermiddags lekte Truls med Vilma och Noah på deras gård och i ett svagt ögonblick gungar jag Truls och ska ta lite mera fart och i ett enda steg lyckas jag förvärra min foglossning något kollosalt. Har därför knappt kunnat röra mig sedan vi kom hem vid 16. Detta i kombination med att jag haft otroligt mycket sammandragningar, så skulle man kunna tro att nått är på g....men samtidigt vet jag inte.

Oavsett filmade Ole magen för några dagar sedan och när man ser detta klipp kan man ju undra vilket håll bebisen tänker ta sig ut när det väl är dags!


fredag 10 augusti 2012

Rund o go

Den 20 november 2008 konstaterade Ole och jag att det var en månad kvar till Minirosso skulle dyka upp och 10 dagar senare var vår fantastiske Truls här. I söndags, den 5 augusti, konstaterade vi igen att det är en månad till det är dags och rent hypotetiskt skulle det kunna innebära att Duorosso är här någon gång i nästa vecka....

...vilket jag verkligen inte hade haft något emot. Nu börjar jag bli rund och go, lite väl rund och go! Sedan ca 2 veckor tillbaka har jag fått en lindrigare form av foglossning, inte så fokuserad på höfterna utan snarare bäckenet. Eftersom Truls kom så snabbt och tidigt som han gjorde minns jag att jag hade värk i bäckenet i 2-3 veckor efter förlossningen och det är ungefär så det känns nu, kanske som ett tecken på att bäckenet passar på att förbereda sig denna gång?!

Igår var jag hos barnmorskan, kanske för sista gången, och allt såg bra ut. Magen hade sjunkit lite grann, blodvärdet var bra (jess, jag behöver inte äta hjärntabletterna), blodtrycket såg bra ut, hjärtljuden lät som de skulle och bebisen rörde sig i massor.

Här hemma håller vi på att "boa" in oss i massor, ja eller rättare sagt "omboa" oss då vi gjort om matsalsdelen i vardagsrummet till lekrum och Truls rum blir sovrum till båda barnen. Det blir en del prylar som dras fram och just nu ser det ut som ett smärre kaos. Min önskan är att det blir klart till helgen - vi får se hur driftiga vi är.

Ja, nu är jag som sagt "färdig" med denna graviditet och hade inte bangat en sekund för att föda idag, men som min barnmorska sa så hade det varit bra om jag väntar en vecka för då har jag gått "hela" tiden. Om jag skulle föda idag så hamnar jag på neonatal och det hade vi ju kunnat skippa!

Senaste fotot är taget i onsdags 120808


torsdag 26 juli 2012

Det obligatoriska sjukhusbesöket!

Jag börjar se ett visst mönster! Precis som förra gången när vi väntade Truls så har jag idag besökt BB för en kontroll. Förra gången var det ju för att jag inte kände bebisen, denna gång var det för att jag trodde att vattnet hade gått!

Vaknade vid 5 imorse och behövde kisssa, går på toaletten och precis som natten mellan den siste november och förste december 2008 så slutade det inte att rinna när jag var "färdig". Lyckades fånga upp lite i ett glas, konstatera att det är vitt och grumligt. Efter en stund avtog det och jag var tvungen att väcka Ole och konsultera honom. Efter en hel del velande och funderande ringde jag förlossningen och blev kopplad till prenatalavdelningen. Presenterar mig och mitt   "ärende" och kvinnan i andra luren säger 
- ja det låter ju som att det skulle kunna vara fostervatten och du som ska hålla i konfirmation på lördag!
....och jag gapar med munnen och fattar ingenting. 
- Eh...hur vet du det?
- Ja, det här är Mia! 
fortfarande trillar inte poletten ner hos mig 
- Pär och Henrics mamma! 
Aha, då klickar det till. Pär och Henric har jag haft som ledarkollegor under mina två veckor på konfalägret tidigare i sommar och deras mamma och jag har koll på varandra och framför allt känner Ole deras pappa. Världen är bra liten ibland. Oavsett säger hon till mig att komma in direkt för kontroll. En snabb dusch och påklädnad och trots lite oro bestämmer vi att jag ska sticka själv och att Ole och Truls stannar hemma. Ingen trafik att tala om så jag är på plats 5 minuter senare och får tag i Mia som kontrollerar mig snabbt och lätt utan en massa procedurer och väntetider. Det är inte vattnet som gått utan jag har istället haft en mycket kraftig och tunn flytning som förvirrat det för mig. Blir hemskickad igen och ombedd att komma tillbaka när jag gått hela tiden ut ;-)

så om allt går som förra gången kan vi räkna med att det blir bebis om 3 veckor för så funkade det 2008!

måndag 23 juli 2012

Två veckor kvar på jobbet!

Oj vad tiden går fort, nästan en månad sedan senast!

Jag har varit ute på konfaläger i två veckor och det var himla roligt men också väldigt tungt. Att springa i trappan ute på Gamlegård upp och ner, ner och upp, med mitt teflonminne och allt vad det innebär så var jag helt slut på kvällarna. Hade dealat med min chef om att inte sova ute på Gamlegård vilket var på gott och ont - skönt att komma hem till egen säng, men samtidigt ett himla flängande fram och tillbaka. Ledargänget var bra men lite ungt och kanske om jag får lov att säga det lite orutinerade. Vissa ledare kan jag tänka mig att jobba med igen, andra tror jag att jag står över!

Nu har jag endast två veckor kvar att jobba och dessa två veckor kommer att gå åt till att introducera min vikarie. Caroline heter hon och jag tycker det känns toppen! Sen är det semester och föräldraledighet som gäller. Vet inte om det blir så mycket ledighet...ska underhålla Truls i X antal veckor innan bebisen behagar titta ut.

Beträffande namnfrågan är statusen oförändrad. Pojknamn är fixat och klart, flicknamn har vi inga...suck. Tidigare i vår var jag inte så stressad över detta, det var ju lång tid kvar, men nu börjar jag bli rejält stressad.

Så här såg jag ut den 15 juli, dvs för en vecka sedan.



Idag var vi på sista ultaljudet innan det är dags. Allt såg bra ut även denna gång, skönt. Här kommer måtten:
Mellan öronen: 89 mm (91 mm)
Över magen: 97 mm (100 mm)
Lårbenet: 67 mm (68 mm)
Vikten: 2406 g (2606 g)
Summasumarum så är denna bebisen inte riktigt lika stor som Truls var vid samma tidpunkt. Normalt är att bebisen växer 200 g per vecka fram till förlossning vilket borde innebära att om jag går hela tiden ut får vi en liten krabat på ca 3600 - 3800 g. Spännande!

Här kommer ultraljudsbilderna från idag!






Det blev även lite mer shoppat på rean....vet att jag sa att jag inte skulle köpa något men kunde inte motstå!





tisdag 26 juni 2012

Jag blir galen

Nästan alla bitar börjar falla på plats, det mesta är inhandlat och i ärlighetens namn är det inte så mycket som vi behövt komplettera med denna gång. Snart kommer vi att fixa lekrummet (tidigare matrummet) så att Truls och hans syskon kan få sova tillsammans i det som idag är Truls rum.

Krabaten i magen slår volter på kvällarna och samtidigt ligger jag och grunnar på vad bebisen ska heta om det visar sig att det blir en flicka. Varför ska det vara så himla svårt att hitta ett namn som känns rätt.


Har köpt ytterst få kläder till bebisen men köpte några "första-kit" så att bebisen får något eget och inte bara ärvda plagg!