Truls flyttar

Hej vänner!

Detta blir mitt sista inlägg på denna blogg! Det har varit hyffsat tidskrävande att uppdatera både denna och min egen blogg i kombination med att jag dessutom har en mobilblogg. För att "effektivisera" mitt bloggande och av den enkla anledningen att minirosso numera faktiskt är en liten pojke som är en del av mitt liv på ett annat sätt än vad minirosso var, så avslutar jag denna blogg nu.

Vill ni fortsätta att läsa om hur jag, Truls och Ole har det så går ni till http://lilla-c.blogspot.com istället så får ni all info där.

Tusen tack alla ni som under de senaste 9 månaderna har följt min och Oles resa här på minirosso-bloggen. Jag kunde dels aldrig föreställa mig att så många skulle ta sig en titt här med jämna mellanrum, dels kunde jag aldrig föreställa mig att det skulle vara så underbart att få bli mamma. Inget annat på denna jord kan jämföras med den känsla det är att vara mor och att ha en fantastisk liten Truls här hemma som upptäcker mer och mer av världen för varje dag som går. I natt har han upptäckt att man kan sova 6 timmar i rad vilket både är skönt för honom själv men framför allt för mig!!

Tävlingen avgjord!

Så här i efterhand kan vi konstatera att ingen, inklusive vi själva, ens var i närheten av det datum som Truls bestämde sig för att titta ut. Givetvis trodde ni precis som vi att det rörde sig om ett julaftons, mellandags, nyårsbarn men Truls bestämde sig för något helt annat.

Tittar man då på de gissningar som gjorts så är det två personer som ligger närmst. Den 17/12 har en kollega till Ole i förbifarten sagt att han trodde att Truls skulle titta ut av den enkla anledningen att han själv är född på detta datum. Dock vet inte denna kollega att vi haft en tävling på bloggen och Ole la in hans gissning mest på skoj.

Därför återstår faktiskt en "riktig" vinnare, den av er som faktiskt trodde att Truls skulle titta ut på det datumet som var sagt från början nämligen den 20/12 och det är ingen mindre än Lisa S som gissat sig till en vinst!

Eftersom vi är lite snett på det så har priset inte inhandlats ännu men det kommer det lovar vi!

Stort grattis!! från Truls

Så kom han till slut!

Oj dagarna går och går och jag lever för tillfället i ett litet vakum, men jag ska försöka återberätta vad jag och Ole varit med om de senaste dagarna!

Rutin?

Tiden går väldigt långsamt och väldigt snabbt när man blivit mamma. Det har redan gått över en vecka sedan lille Truls kom till världen och det känns som en evighet sedan jag var inne på förlossningen. Samtidigt känns det som att vissa dagar står still. Tiden går åt till att amma, byta blöja och sova. Den lille styr ens liv otroligt mycket nu i början men så ska det vara och tack och lov så är han väldigt snäll och sover mest hela tiden. Undrar hur länge det kommer att vara!!

Snabbt kan man väl säga att:

fredagen 5/12 var vi på viktkontroll och då hade han inte gått upp utan ner lite grann. Vi fick ganska mycket info om hur vi skulle lägga upp amningen under helgen och sedan skulle vi på återkontroll på måndagen.
helgen 6-7/12 flöt på bra. Fick honom till att äta var fjärde timme, fyllde ut med utpumpad mjölk och/eller ersättning, var på glöggfest på lördagskvällen vilket tärde både på mamma och Truls, men det var himla kul. Besökte farmor på söndagen.
måndagen 7/12 återkontroll på amningsmottagningen för att kolla vikten. Förutom att Truls pinkade ner skötbordet så hade vi gjort vår hemläxa bra, nästan uppe i födelsevikten igen. Skönt. Fick lite lösare tyglar för framtida matande.

De senaste dagarna har vi låtit honom styra tiderna själv, vilket i princip lett till att han varknar var fjärde timme för amning. Ammas ca 10 minuter per bröst, byter blöja minst en gång, och sedan är han vaken en stund för att sedan sova vidare. Som sagt en väldigt lugn kille so far!!

Idag hade vi hembesök av en barnmorska från BVC. Det känndes väldigt bra och tryggt. Hon vägde honom igen och han hade gått upp ytterligare, skönt, börjat få dubbelhaka!! och det gula i ansiktet börjar försvinna. Informerade lite mer om vad som händer på BVC och hur vi kunde komma i kontakt etc. Föräldragrupper mm.

Känner själv att jag börjar piggna till och framför allt börjar förstå hur saker och ting fungerar. Är t o m sugen på att träffa folk i morgon kväll och kanske spela spel eller nått....vi får se om jag/vi pallar!

BB

Eftersom Truls hade lite problem på slutet av förlossningen och inte kunde ta sig ut på egen hand blev vi ca 3 timmar efter förlossningen förflyttade till BB-avdelningen på KK. På BB får papporna bara vara med under dagen och man delar rum med en annan mamma och jag såg sådär fram emot vistelsen där. Först och främst fick vi ett rum för oss själva, dock med risk att det kunde fyllas på under de dagarna vi skulle vara där. För det andra så flirtade vi till oss att Ole kunde stanna även på natten om han sov i en fåtölj och med löfte om att han skulle åka hem om det dök upp någon annan mamma under nätterna, vilket vi i efterhand kan konstatera att det inte gjorde.

Amningen kom inte igång överhuvudtaget första dygnet. Först skrek Truls ganska mycket men var inte intresserad av bröstet utan han fick faktiskt som första mål mat lite alvedon för att han troligtvis hade ont i skallen efter sugklockan, och sen sov han i princip hela första dygnet. Lite gnällande och gnyende under natten i kombination med två överlyckliga, hypernervösa och lättoroande föräldrar gjorde att vi fick lite kontakt med honom då men ytterst lite.

Ammade för första gången tisdag morgon och det gick hyffsat även om jag hade noll koll på hur man ska göra etc. Men han verkade gilla det. Sen fortsatte han att sova och när barnmorskan fick reda på att han knappt ätit något under dag två heller fick han få lite ersättning från snipa och sedan fick jag "stränga" instruktioner om att han måste ammas senast 16.30. Vilket jag gjorde och det funkade tack och lov. Försökte sedan att få till en rutin men misslyckades ganska rejält och sista natten på BB blev ganska kaotisk men tack och lov hade jag Ole där.

Barnläkaren undersökte honom och konstaterade att det var en frisk gosse vi fått och att allt såg bra ut med honom, både kisseriet och bajseriet hade satt igång och allt fungerar som det ska.

På onsdagen valde vi att åka hem. Allt på BB var hur bra som helst, servicen, personalen, maten, lokalerna etc men hemma är ändå hemma. Efter hörseltest, PKUtest etc så fick vår lilla familj bege sig hem till hemmets trygga vrå. Tack och lov fick vi skjuts av Lisa hem. Det känndes otroligt omtumlande att komma hem till samma gamla vanliga lägenhet men att helt plötsligt vara tre - fantastiskt och spännande.

Nu tog veckorna slut

Och då kom jag tillslut fram. Truls heter jag och har min födelsedag den 1/12.
Mamma och jag kom överens om att det var en bra måndag att komma till på. Det hela gick snabbt, lite väl snabbt kanske så en glad dansk professor hjälpte mig lite på traven så vi fick stanna på BB i två dagar. Alla på BB var fantastiskt snälla och hjälpsamma. VI hade det hur bra som helst.
Nu är jag hemma och dagarna går åt till att äta sova och att få blöjan bytt. Ett ganska behagligt liv. Mamma och Pappa är glada att jag kommit hem äntligen även om mamma saknar att jag sparkade i magen. Allt är nytt och spännande och jag fortsätter nog blogga lite här.

/Truls

Så här gick det till

Helgen den 29-30/11 var jag och Ole på vandrarhemmet hela helgen. Renovering och småfix stod på schemat eftersom villan var i behov av en uppfräschning efter snart 3 år sedan invigningen. Hela tjocka släkten Formare var på plats med barn och hundar och det var full rulle från morgon till kväll. Själv tog jag det väldigt lugnt, sov ganska länge under lördagen och tog mig även en rejäl sovstund under söndagen. På söndagskvällen landade jag och Ole i sofforna här hemma och såg filmen Miami Vice som slutade 23.45.

Kl 2.25 går jag upp för att besöka toaletten, något jag i princip gjort 2-3 gånger per natt den senaste tiden. Precis när jag ska sätta mig på toalettsitsen hör jag hur det pyser till/spricker något inne i mig, tänker inte mer på det, börjar kissa.....och det tar aldrig slut. I vanliga fall brukar det komma en drill men nu bara fortsätter det. Springer ut i hallen för att hämta ett trosskydd eftersom jag fortfarande inbillar mig att det är urin och att jag kanske kniper för dåligt. I hallen börjar det rinna längs benen, snabbt in på gästtoa för att inte grisa ner för mycket. Ut i köket hämtar ett glas (!!), "kissar" i glaset och luktar....inte är det urin. Precis som någon skrivit i en gravidbok jag läst så luktar det hav/saltvatten och då först inser jag att mitt vatten har gått!!!!

Väcker Ole som är minst sagt groggy och som först inte förstår vad jag pratar om men sedan inser att mitt vatten gått. Ringer in till förlossningen där de frågor om ifall jag fått barn tidigare och om jag fått några värkar. Jag svarar nej på båda frågorna och får besked att jag ska ta mig in till KK kl 8.30 för undersökning. Får rådet att gå och lägga mig och försöka sova - hur lätt är det på en skala. Ole somnar om!

Vid 4.30 kommer första värken och nästa kommer ca 25 minuter senare. Jag har is i magen, väcker inte Ole utan härdar ut. Så farligt är det ju inte tänker jag, eftersom värkarna kommer så pass sällan. Vid strax efter 6 väcker jag Ole och meddelar att jag tänker ringa KK igen och höra om det fortfarande är kontroll som gäller även värkarna satt igång. På förlossningen säger de att jag fortfarande ska på kontroll eftersom värkarna kommer så sällan. Ole och jag börjar diskutera om vi ens ska ta med "väskan" med prylar. Men eftersom vi faktiskt påbörjat en packning av väskan så anser vi nog att det är bäst att ta med den. Jag har redan duschat och börjar pilla med grejer men börjar samtidigt känna att det måste vara mindre än 20 minuter mellan värkarna. Ringer även pappa och meddelar honom att han inte behöver köra mig till jobbet, tar även kontakt med Roger på jobbet och meddelar att vi ska in på kontroll.

Sen går allt i ett huj. Ole hoppar in i duschen och under tiden inser jag att nu kommer värkarna ofta, ber Ole klocka värkarna när han är färdigduschad och till vår stora förvåning så är det bara 5 minuter mellan värkarna. Ringer snabbt mamma och ber henne göra sig redo att köra oss in. Ringer även KK och frågar än en gång om vi ska på kontroll men får så klart svaret att vi ska ta oss in till förlossningen. Mamma kör oss till förlossningen, jag halvt vid medvetande och Ole tyst i baksätet. Kommer in till förlossningen kl 8.10 där de försöker sätta CTG sensorer på min mage vilket är mer eller mindre omöjligt eftersom jag har värkar var 2-3 minut. Maria, vår barnmorska, kommer in och mäter mig och meddelar glatt att - Cecilia det är dags för dig att föda barn, du är öppen 8-9 cm! Snacka om att jag och Ole blev tagna på sängen. Här hade man föreställt sig att man skulle gå inne på förlossningen i flera timmar innan det spännande satte igång och så blir man istället inkastade i dramats höjdpunkt med en gång. Eftersom jag var så långt gången fanns det inte ens utrymme för diskussion om smärtlindring, utan det enda jag fick nöja mig med var lustgasen som hjälpte mig igenom den sista timmens värkarbete, där jag på slutet hade så ont så jag skrek i lustgasmasken. Vid kl 9 noterar Maria och undersköternskan Lotta att jag börjar gå över till krystvärkar. Jag har lite problem att hitta vart jag ska rikta mina krystvärkar och vi testar lite olika ställningar, liggandes på sidan, sittandes på pall och slutligen liggandes i "den vanliga" förlossningsställningen på sängen. Efter 45 minuter börjar dels krystvärkarna att komma ganska sällan samtidigt som de noterar att minirossos hjärtljud inte är så starka längre. Vid det här laget är jag helt borta av smärta. Jag förstår alltså först i efterhand att hjärtljuden försämrats, dock noterar jag att förlossningsrummet snabbt fylls med folk. Först kommer en barnmorska till som ska trycka på min mage (och satan vad hon trycker), sen kommer en undersköterska till som ska sätta dropp, först i min hand vilket misslyckas och sedan i mitt armveck, för att öka krystvärkarna igen. Samtidigt kommer även en läkare som ska lägga en sugklocka för att påskynda processen för minirosso och dessutom kommer en dansk gästprofessor som hjälper till. För att skona mitt underliv drar de bara fram minirosso halvvägs så att jag själv kan krysta ut honom vilket jag gör med de två sista krystvärkarna....och ja det känns som om det kommer ut en liten sälunge ur mitt underliv....och ja det gör så satans ont så jag inte vet var jag ska ta vägen. Kl 10.05 kommer vår lille son till världen - HELT UNDERBART!

Smärtan i slutet av krystskedet är helt outhärdlig och det värsta jag känt i hela mitt liv. Eftersom allt gått så fort är jag helt groggy och borta när minirosso väl tittar ut. Så mycket noterar jag att han är ljuslila, ger ifrån sig lite ljud men inte mycket, Ole klipper av navelsträngen och sen försvinner Ole och minirosso ut för att få syrgas, är borta några minuter men sen kommer de in igen och då mår minirosso bra och dessutom har vi vid det här laget konstaterat att minirosso är en liten pojke!! Vår son som vi längtat efter i så många veckor, vårt underverk som helt plötsligt ligger på mitt bröst och skriker. Det känns helt fantastiskt, vi är en liten familj, världens finaste familj. Vår lille Truls har kommit till och vi älskar honom så mycket.

TRULS