Torsdagmorgon vaknar jag med "mensont" i nedre delen av magen. Funderar inte så mycket på det utan tror att jag troligtvis legat konstigt under natten. Under förmiddgen konstatera jag att mensontet inte försvinner i kombination med att jag tycker att Minirosso inte rör sig lika mycket som vanligt, för ovanlighetens skull börjar jag bli lite orolig... Försöker nonchalera det ytterligare någon timme men strax efter tre ringer jag min barnmorska som säger att jag för säkerhetsskull bör kolla upp det, dock kan inte hon hjälpa mig med det utan jag blir hänvisad till KK på UMAS.
Ringer dit och blir ombedd att komma in vilket jag också gör. Vid kl 16 tar jag mina första osäkra steg inne på förlossningen och blir ganska snabbt omhändertagen. CTGsensorer fästs på min mage, urinprov lämnas, tempen och blodtrycket tas och sedan blir jag lämnad i 45 minuter tillsammans med Minirossos hjärtljud! Allt ser bra ut med Minirosso, hjärtljuden är normala, både min och bebisens temp är normal, och de kan via CTGmaskinen se att bebisen rör sig helt normalt! Blir informerad om att jag snart ska få träffa en läkare, klockan är nu 17.20.... och jag väntar, väntar, väntar, får besked om att de inte glömt bort mig men läkaren var tvungen att ta hand om ett akut kejsarsnitt, och jag väntar och väntar och väntar....kl 20.00 alltså fyra timmar efter jag kom in får jag äntligen träffa läkaren som gör ett vaginalt ultraljud på mig för att kolla så att inte livmodermunnen öppnat sig, känner på magen och konstaterar att de upptäckt lite äggvita i min urin. Nytt urinprov lämnas och även ett blodprov. Dessa ska köras på kontroll, dessutom har jag lite högt blodtryck.
Blir ombedd att boka ny tid hos min barnmorska för urinprov och blodtryck redan i nästa vecka (ska eg inte träffa henne förrän veckan därpå) och sedan blir jag kallad på Blodflödeskontroll dagen därpå på UMAS.
Blodflödeskontroll var i princip som ett ultraljud bara det att de intresserar sig för allt runtomkrin bebisen. Blodflödet från min moderkaka till bebisen via navelsträngen var helt perfekt, även flödet i mina blodkärl. Jag har mycket fostervatten, mer än normalt men fortfarande inom normalkurvan, mycket vatten i kombination med att Minirosso vänt sig och numera sparkar in i moderkakan är troligtvis anledningen till att jag inte känner sparkarna lika mycket som innan. Moderkakan är 3-4 cm tjock jämfört med livmodersväggen som är ca 1 cm tjock.
Känner mig fortfarande lite hängig och har lite spänningar/mensont i magen men börjar så här två dagar senare konstatera att det kan vara en hederlig förkylning som är på gång. Ska lämna urinprov till min barnmorska redan på måndagmorgon och sedan på onsdag ska vi träffas och kontrollera blodtryck etc.
Äggvita i urinen kan vara allt från en flytning, till begynnande urinvägsinfektion eller blåskatarr men även allvarligare saker som havandeskapsförgiftning...UMAS hör av sig om det är något som måste undersökas och än så länge har jag inte hört något.
Jag hoppas på det bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar