Helgen den 29-30/11 var jag och Ole på vandrarhemmet hela helgen. Renovering och småfix stod på schemat eftersom villan var i behov av en uppfräschning efter snart 3 år sedan invigningen. Hela tjocka släkten Formare var på plats med barn och hundar och det var full rulle från morgon till kväll. Själv tog jag det väldigt lugnt, sov ganska länge under lördagen och tog mig även en rejäl sovstund under söndagen. På söndagskvällen landade jag och Ole i sofforna här hemma och såg filmen Miami Vice som slutade 23.45.
Kl 2.25 går jag upp för att besöka toaletten, något jag i princip gjort 2-3 gånger per natt den senaste tiden. Precis när jag ska sätta mig på toalettsitsen hör jag hur det pyser till/spricker något inne i mig, tänker inte mer på det, börjar kissa.....och det tar aldrig slut. I vanliga fall brukar det komma en drill men nu bara fortsätter det. Springer ut i hallen för att hämta ett trosskydd eftersom jag fortfarande inbillar mig att det är urin och att jag kanske kniper för dåligt. I hallen börjar det rinna längs benen, snabbt in på gästtoa för att inte grisa ner för mycket. Ut i köket hämtar ett glas (!!), "kissar" i glaset och luktar....inte är det urin. Precis som någon skrivit i en gravidbok jag läst så luktar det hav/saltvatten och då först inser jag att mitt vatten har gått!!!!
Väcker Ole som är minst sagt groggy och som först inte förstår vad jag pratar om men sedan inser att mitt vatten gått. Ringer in till förlossningen där de frågor om ifall jag fått barn tidigare och om jag fått några värkar. Jag svarar nej på båda frågorna och får besked att jag ska ta mig in till KK kl 8.30 för undersökning. Får rådet att gå och lägga mig och försöka sova - hur lätt är det på en skala. Ole somnar om!
Vid 4.30 kommer första värken och nästa kommer ca 25 minuter senare. Jag har is i magen, väcker inte Ole utan härdar ut. Så farligt är det ju inte tänker jag, eftersom värkarna kommer så pass sällan. Vid strax efter 6 väcker jag Ole och meddelar att jag tänker ringa KK igen och höra om det fortfarande är kontroll som gäller även värkarna satt igång. På förlossningen säger de att jag fortfarande ska på kontroll eftersom värkarna kommer så sällan. Ole och jag börjar diskutera om vi ens ska ta med "väskan" med prylar. Men eftersom vi faktiskt påbörjat en packning av väskan så anser vi nog att det är bäst att ta med den. Jag har redan duschat och börjar pilla med grejer men börjar samtidigt känna att det måste vara mindre än 20 minuter mellan värkarna. Ringer även pappa och meddelar honom att han inte behöver köra mig till jobbet, tar även kontakt med Roger på jobbet och meddelar att vi ska in på kontroll.
Sen går allt i ett huj. Ole hoppar in i duschen och under tiden inser jag att nu kommer värkarna ofta, ber Ole klocka värkarna när han är färdigduschad och till vår stora förvåning så är det bara 5 minuter mellan värkarna. Ringer snabbt mamma och ber henne göra sig redo att köra oss in. Ringer även KK och frågar än en gång om vi ska på kontroll men får så klart svaret att vi ska ta oss in till förlossningen. Mamma kör oss till förlossningen, jag halvt vid medvetande och Ole tyst i baksätet. Kommer in till förlossningen kl 8.10 där de försöker sätta CTG sensorer på min mage vilket är mer eller mindre omöjligt eftersom jag har värkar var 2-3 minut. Maria, vår barnmorska, kommer in och mäter mig och meddelar glatt att - Cecilia det är dags för dig att föda barn, du är öppen 8-9 cm! Snacka om att jag och Ole blev tagna på sängen. Här hade man föreställt sig att man skulle gå inne på förlossningen i flera timmar innan det spännande satte igång och så blir man istället inkastade i dramats höjdpunkt med en gång. Eftersom jag var så långt gången fanns det inte ens utrymme för diskussion om smärtlindring, utan det enda jag fick nöja mig med var lustgasen som hjälpte mig igenom den sista timmens värkarbete, där jag på slutet hade så ont så jag skrek i lustgasmasken. Vid kl 9 noterar Maria och undersköternskan Lotta att jag börjar gå över till krystvärkar. Jag har lite problem att hitta vart jag ska rikta mina krystvärkar och vi testar lite olika ställningar, liggandes på sidan, sittandes på pall och slutligen liggandes i "den vanliga" förlossningsställningen på sängen. Efter 45 minuter börjar dels krystvärkarna att komma ganska sällan samtidigt som de noterar att minirossos hjärtljud inte är så starka längre. Vid det här laget är jag helt borta av smärta. Jag förstår alltså först i efterhand att hjärtljuden försämrats, dock noterar jag att förlossningsrummet snabbt fylls med folk. Först kommer en barnmorska till som ska trycka på min mage (och satan vad hon trycker), sen kommer en undersköterska till som ska sätta dropp, först i min hand vilket misslyckas och sedan i mitt armveck, för att öka krystvärkarna igen. Samtidigt kommer även en läkare som ska lägga en sugklocka för att påskynda processen för minirosso och dessutom kommer en dansk gästprofessor som hjälper till. För att skona mitt underliv drar de bara fram minirosso halvvägs så att jag själv kan krysta ut honom vilket jag gör med de två sista krystvärkarna....och ja det känns som om det kommer ut en liten sälunge ur mitt underliv....och ja det gör så satans ont så jag inte vet var jag ska ta vägen. Kl 10.05 kommer vår lille son till världen - HELT UNDERBART!
Smärtan i slutet av krystskedet är helt outhärdlig och det värsta jag känt i hela mitt liv. Eftersom allt gått så fort är jag helt groggy och borta när minirosso väl tittar ut. Så mycket noterar jag att han är ljuslila, ger ifrån sig lite ljud men inte mycket, Ole klipper av navelsträngen och sen försvinner Ole och minirosso ut för att få syrgas, är borta några minuter men sen kommer de in igen och då mår minirosso bra och dessutom har vi vid det här laget konstaterat att minirosso är en liten pojke!! Vår son som vi längtat efter i så många veckor, vårt underverk som helt plötsligt ligger på mitt bröst och skriker. Det känns helt fantastiskt, vi är en liten familj, världens finaste familj. Vår lille Truls har kommit till och vi älskar honom så mycket.
TRULS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar