Petter

Tiden går fort när man har roligt, och roligt är precis vad vi har haft de senaste dryga 5 veckorna. För söndagen den 2 september så kom han - vår Petter!

Fredagen den 31 augusti åkte Ole, Truls och jag ut till Kivik för att vara med och arrangera Franska liljan. Vi hade hela tiden i planeringsstadiet flaggat för att vi bara kanske skulle kunna vara med, men eftersom kroppen inte visade några tecken på att vilja föda barn resonerade vi som så att vi lika gärna kunde vara där ute som att stanna i Malmö. 

På vägen till Kivik passerade vi Ystad och kontrollerade var lasarettet låg och var förlossningsmottagningen var, just in case. Lördagen den 1 september bjöd på fantastiskt väder och årets Franska lilja kickade igång med ca 60 taggade deltagare och 10 minst lika peppade funktionärer. Temat för året var fiskegubbe/fiskare och miljön var perfekt. Natten mellan fredag och lördag hade jag sovit dåligt så jag tog igen mig på lördagen medan alla andra var ute på kontroll. Lördagskvällen bjöds vi på fantastisk god mat av "fiske"Håkan och därefter körda han och Liselott ett mycket roligt och mysigt lägerbål nere i Kiviks hamn. 

...sen satte det igång!

Alla funkisar la sig strax innan kl 24 och de flesta somnade direkt, inte jag. Min mage körde igång och jag fick springa på dass ett antal gånger och för varje gång som jag gick fick jag en mer och mer övertygande känsla av att det inte bara var maten tidigare under kvällen som körde runt där inne. Mycket riktigt så fick jag min första värk kl 01.12 och ca 20 minuter senare var det dags för nästa. Jag valde att ta det lugnt och först vid 02.30 när Truls vaknade och behövde gå upp och kissa väckte jag Ole och förklarade att nu börjar det hända grejer. Truls somnade om medan praktiskt lagda Ole började packa ihop alla våra tusentals grejer som fanns utspridda i hela huset. 03.30 ringde jag Ystad lasarett och kollade om det fanns plats, ja det fanns det, men sköterskan tyckte jag skulle avvakta lite. Värkarna kom förvisso vid detta laget med 5 minuters mellanrum men var väldigt svaga. Förvärkar kan pågå i upp emot ett dygn om man har otur, så hon sa att jag skulle känna efter ett tag till men givetvis ha i åtanke att det tar ca 45 minuter med bil från Kivik till Ystad. 

Ole och jag beslutade oss för att sikta mot Malmö i stället. Om det bara var förvärkar sitter jag hellre hemma i Malmö med förvärkar än i Kivik med en massa scouter. Vi väckte Lisa och meddelade att någonting var på g och att de fick ta hand om Truls under söndagen och när klockan var 4 satte vi oss i bilen för att köra hemåt. Vi körde via Ystad men väl där tyckte jag fortfarande att värkarna var svaga, de höll bara igång i ca 30 sek, så vi fortsatte in till Malmö. När vi väl var i Malmö tyckte jag att värkarna började komma lite tätare och vara lite mer intensiva, först då rinde vi till förlossningen i Malmö för att kolla om de hade plats, vilket de tack och lov hade. Då var vi ända framme vid garaget på Ola Hanssonsgatan och vände därefter tillbaka mot sjukhuset. Dessutom ansåg de att vi skulle komma in, det värsta som skulle kunna hända var att vi blev hemskickade igen. 

Ole släppte mig vid förlossningen 05.55 och jag blev mött av en trevlig undersköterska, Irene, som tog mig in till ett förlossningsrum. På vägen fick jag en värk och jag minns att jag tänkte för mig själv att -ohh vilken mesvärk, jag kommer att bli hemskickad. Väl på förlossningsrummet fick jag ctg-band spända över magen, allt lät bra och ungefär då kom Ole in också. Därefter kontrollerade de att jag var 6 cm öppen och vi bestämde att jag skulle ta en dusch och invänta hur processen fortlöpte. Jag behövde gå på toaletten igen och då var det som att kroppen insåg att nu är du på rätt ställe, vilket resulterade i att jag knappt kunde ta mig upp från toaletten och på vägen därifrån hängde jag runt Oles hals och det kändes som att jag skulle krypa ut ur mitt eget skinn. Just då kom Irene in och sa direkt att - det där är ingen förvärk. Snabbt blev erbjuden lustgas vilket jag tacksamt tog emot. 

Jag hann andas in lustgas i två värkar, i den andra värken kände både jag och Irene såg att jag gick över till krystvärkar. Snabbt blev jag placerad i sängen och första krystvärken låg jag i klassisk förlossningsställning men snabbt insåg undersköterskan och barnmorskan att jag nog förlöste bättre liggandes på sidan. 7 krystvärksomgångar senare så var han ute! 

Fattar ni 6.47 var vårt mirakel nummer 2 ute och han var så fin, så otroligt fin och det kändes helt overkligt men ändå så himla självklart att nu är vi föräldrar till inte bara en, utan två fantastiska små pojkar. 

TRULS och PETTER!

Det här med att vänta är inte min grej

Jag har inte ens gått över tiden och är redan helt nedbruten av tristess. Idag har det dessutom varit en skitdag, helt enkelt, med trotsig Truls på morgonen och allmänt tråkigt resten av dagen.

Försöker få tag i sjukvården för uppföljning av Truls mjölkhistoria som varit bra hela sommaren fram till för tre veckor sedan, men det är aldrig någon som svarar.

Idag är det 8 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum, det hade varit sååå gött om bebisen kom senast BF. Jag vet faktiskt inte vad jag gör om jag går över tiden....för mig har det varit en omöjlig tanke som jag nu sakta men säkert börjar inse.

Jag har hela tiden varit inställd på typ kring mitten av augusti, nu är vi i slutet av augusti och snart början på september, men tänk om det inte blir förrän i mitten av september??

Pratade med min barnmorska i torsdags om vad som händer om man går över tiden....

Två veckor över tiden anses vara normalt, dvs fram till den 19 september kommer inget att göras så tillvida att jag mår bra och är frisk. Därefter skickar min barnmorska en remiss till förlossningen där de tar prover, ultraljud och tester etc och gör ett utlåtande på vad man ska göra med mig. Inom en vecka (dvs 3 (!!!!) veckor efter BF) kommer man att sätta igång förlossningen. Jag hoppas vid min gud att jag slipper detta, worst case scenario skulle alltså innebära att jag får barn 26 september, skoja min dojja, det får inte hända!

Håll tummarna för mig och Duorosso, jag är så redo som man kan bli, hoppas varje sekund att det ska komma en värk eller att vattnet ska gå!

Flicknamnssituationen är inte löst ännu, börjar mer och mer inse att om vi får en flicka kommer hon inte att kunna få sitt namn direkt, men det börjar åtminstone dras ner till ett fåtal namn att välja mellan. Har snöat in en del på danska namn.....

redo

Nu är jag 37+0 eller så att ni som inte är så insatta också förstår - i vecka 38.

Det betyder att bebisen är färdigutvecklad och redo att titta ut. Sista veckorna använder bebisen bara till att lägga på hullet och växa till sig. Truls är född 37+1 så vi får väl se om det brakar loss något här imorgon?!

I eftermiddags lekte Truls med Vilma och Noah på deras gård och i ett svagt ögonblick gungar jag Truls och ska ta lite mera fart och i ett enda steg lyckas jag förvärra min foglossning något kollosalt. Har därför knappt kunnat röra mig sedan vi kom hem vid 16. Detta i kombination med att jag haft otroligt mycket sammandragningar, så skulle man kunna tro att nått är på g....men samtidigt vet jag inte.

Oavsett filmade Ole magen för några dagar sedan och när man ser detta klipp kan man ju undra vilket håll bebisen tänker ta sig ut när det väl är dags!

Rund o go

Den 20 november 2008 konstaterade Ole och jag att det var en månad kvar till Minirosso skulle dyka upp och 10 dagar senare var vår fantastiske Truls här. I söndags, den 5 augusti, konstaterade vi igen att det är en månad till det är dags och rent hypotetiskt skulle det kunna innebära att Duorosso är här någon gång i nästa vecka....

...vilket jag verkligen inte hade haft något emot. Nu börjar jag bli rund och go, lite väl rund och go! Sedan ca 2 veckor tillbaka har jag fått en lindrigare form av foglossning, inte så fokuserad på höfterna utan snarare bäckenet. Eftersom Truls kom så snabbt och tidigt som han gjorde minns jag att jag hade värk i bäckenet i 2-3 veckor efter förlossningen och det är ungefär så det känns nu, kanske som ett tecken på att bäckenet passar på att förbereda sig denna gång?!

Igår var jag hos barnmorskan, kanske för sista gången, och allt såg bra ut. Magen hade sjunkit lite grann, blodvärdet var bra (jess, jag behöver inte äta hjärntabletterna), blodtrycket såg bra ut, hjärtljuden lät som de skulle och bebisen rörde sig i massor.

Här hemma håller vi på att "boa" in oss i massor, ja eller rättare sagt "omboa" oss då vi gjort om matsalsdelen i vardagsrummet till lekrum och Truls rum blir sovrum till båda barnen. Det blir en del prylar som dras fram och just nu ser det ut som ett smärre kaos. Min önskan är att det blir klart till helgen - vi får se hur driftiga vi är.

Ja, nu är jag som sagt "färdig" med denna graviditet och hade inte bangat en sekund för att föda idag, men som min barnmorska sa så hade det varit bra om jag väntar en vecka för då har jag gått "hela" tiden. Om jag skulle föda idag så hamnar jag på neonatal och det hade vi ju kunnat skippa!

Senaste fotot är taget i onsdags 120808

Det obligatoriska sjukhusbesöket!

Jag börjar se ett visst mönster! Precis som förra gången när vi väntade Truls så har jag idag besökt BB för en kontroll. Förra gången var det ju för att jag inte kände bebisen, denna gång var det för att jag trodde att vattnet hade gått!

Vaknade vid 5 imorse och behövde kisssa, går på toaletten och precis som natten mellan den siste november och förste december 2008 så slutade det inte att rinna när jag var "färdig". Lyckades fånga upp lite i ett glas, konstatera att det är vitt och grumligt. Efter en stund avtog det och jag var tvungen att väcka Ole och konsultera honom. Efter en hel del velande och funderande ringde jag förlossningen och blev kopplad till prenatalavdelningen. Presenterar mig och mitt   "ärende" och kvinnan i andra luren säger 

- ja det låter ju som att det skulle kunna vara fostervatten och du som ska hålla i konfirmation på lördag!

....och jag gapar med munnen och fattar ingenting. 

- Eh...hur vet du det?

- Ja, det här är Mia! 

fortfarande trillar inte poletten ner hos mig 

- Pär och Henrics mamma! 

Aha, då klickar det till. Pär och Henric har jag haft som ledarkollegor under mina två veckor på konfalägret tidigare i sommar och deras mamma och jag har koll på varandra och framför allt känner Ole deras pappa. Världen är bra liten ibland. Oavsett säger hon till mig att komma in direkt för kontroll. En snabb dusch och påklädnad och trots lite oro bestämmer vi att jag ska sticka själv och att Ole och Truls stannar hemma. Ingen trafik att tala om så jag är på plats 5 minuter senare och får tag i Mia som kontrollerar mig snabbt och lätt utan en massa procedurer och väntetider. Det är inte vattnet som gått utan jag har istället haft en mycket kraftig och tunn flytning som förvirrat det för mig. Blir hemskickad igen och ombedd att komma tillbaka när jag gått hela tiden ut ;-)

så om allt går som förra gången kan vi räkna med att det blir bebis om 3 veckor för så funkade det 2008!

Två veckor kvar på jobbet!

Oj vad tiden går fort, nästan en månad sedan senast!

Jag har varit ute på konfaläger i två veckor och det var himla roligt men också väldigt tungt. Att springa i trappan ute på Gamlegård upp och ner, ner och upp, med mitt teflonminne och allt vad det innebär så var jag helt slut på kvällarna. Hade dealat med min chef om att inte sova ute på Gamlegård vilket var på gott och ont - skönt att komma hem till egen säng, men samtidigt ett himla flängande fram och tillbaka. Ledargänget var bra men lite ungt och kanske om jag får lov att säga det lite orutinerade. Vissa ledare kan jag tänka mig att jobba med igen, andra tror jag att jag står över!

Nu har jag endast två veckor kvar att jobba och dessa två veckor kommer att gå åt till att introducera min vikarie. Caroline heter hon och jag tycker det känns toppen! Sen är det semester och föräldraledighet som gäller. Vet inte om det blir så mycket ledighet...ska underhålla Truls i X antal veckor innan bebisen behagar titta ut.

Beträffande namnfrågan är statusen oförändrad. Pojknamn är fixat och klart, flicknamn har vi inga...suck. Tidigare i vår var jag inte så stressad över detta, det var ju lång tid kvar, men nu börjar jag bli rejält stressad.

Så här såg jag ut den 15 juli, dvs för en vecka sedan.

Idag var vi på sista ultaljudet innan det är dags. Allt såg bra ut även denna gång, skönt. Här kommer måtten:
Mellan öronen: 89 mm (91 mm)
Över magen: 97 mm (100 mm)
Lårbenet: 67 mm (68 mm)
Vikten: 2406 g (2606 g)
Summasumarum så är denna bebisen inte riktigt lika stor som Truls var vid samma tidpunkt. Normalt är att bebisen växer 200 g per vecka fram till förlossning vilket borde innebära att om jag går hela tiden ut får vi en liten krabat på ca 3600 - 3800 g. Spännande!

Här kommer ultraljudsbilderna från idag!

Det blev även lite mer shoppat på rean....vet att jag sa att jag inte skulle köpa något men kunde inte motstå!

Jag blir galen

Nästan alla bitar börjar falla på plats, det mesta är inhandlat och i ärlighetens namn är det inte så mycket som vi behövt komplettera med denna gång. Snart kommer vi att fixa lekrummet (tidigare matrummet) så att Truls och hans syskon kan få sova tillsammans i det som idag är Truls rum.

Krabaten i magen slår volter på kvällarna och samtidigt ligger jag och grunnar på vad bebisen ska heta om det visar sig att det blir en flicka. Varför ska det vara så himla svårt att hitta ett namn som känns rätt.

Har köpt ytterst få kläder till bebisen men köpte några "första-kit" så att bebisen får något eget och inte bara ärvda plagg!

När är det dags och vad blir det?

Precis som förra gången är jag galen av nyfikenhet både över vad det kommer att bli men också när det är dags att titta ut?
I högerspalten har jag därför lagt upp en förfrågning om vad ni som läser bloggen tror att det kommer att bli, en flicka eller en pojke? Förra gången tror jag att merparten gissade på en pojke...

Dessutom hade jag senast en tävling om när man trodde att det var dags för krabaten att komma ut. Ingen, inklusive jag och Ole, trodde att det var dags den 1 december utan merparten gissade på efter julafton. Truls var ju beräknad till den 21 december. Denna gång är beräknat förlossningsdatum 5 september, innebär det då per automatik att vi kan räkna med en bebis i mitten på augusti eller tror du att jag kommer att vara närmre det beräknade förlossningsdatumet? Skriv gärna en kommentar till detta inlägg med din gissning, så utlovas ett pris till den som är närmst....och Lisa J om du mot förmodan är inne här och kikar ibland så har jag inte glömt bort att det var du som vann förra gången, men får villigt erkänna att jag glömt att ge dig ett pris. Vi löser det i höst!!

Back to work

Tre veckors välförtjänt semester är till ända och jag har jobbat i en vecka igen. Måste erkänna att det var långt över förväntan att ha semester redan i måndasskiftet maj/juni. Det är inte omöjligt att vi gör om det!

Tiden går och magen växer. Ole tog några foton på Sicilien som jag snabbt raderade ur kameran då jag insåg att vissa minnen behåller man i minnet och andra i iPhoto!

En del kvällsmöten denna veckan, men i övrigt ser sommaren ut att bli himla lugn och skön. Jag känner mig peppad att jobba 7 veckor till och sen är det ledigt...eller ja vad man nu ska kalla det!

Gnager som tusan fortfarande på vad man ska välja för flicknamn. Senaste namnet på listan är Nina. Det skulle kunna vara fint, men kanske för mycket smeknamn över det? Fast det är himla fint faktiskt.

Ole tog foto på mig imorse, så här såg jag alltså ut när jag var i 27+6, ja ni ser ju själva att jag är allt annat än smidig!

Fet

Hemma efter en veckas fantastisk och väl behövd semester på Sicilien i byn Giardini-Naxos. I en vecka har livet gått ut på att sola, bada, äta god mat, massor av glass och framför allt att ha kul med Truls. Shit vad tiden går och han blir bara större och större för varje dag som går. Då menar jag till viss del rent fysiskt att han växer men jag menar nog framför allt till sättet. Det känns som natt och dag när man jämför vår resa till Teneriffa i början på januari och denna resa. Vi har fått ut så mycket mer av varandra och vi har kunnat resonera, prata och framför allt komma ihåg en massa saker som kändes som en omöjlighet för mindre än 6 månader.

 På tal om att växa kan jag väl lugnt säga att det gör även jag. Tror att det i mitt fall däremot främst handlar om den fysiska tillväxten. Har redan gått upp över 10 kg och nu börjar det kännas i kroppen och inte bara synas på vågen. Jag har svårt att böja mig fram när jag sitter ner, låren gnids mot varandra, jag finner ingen skön sovställning etc.

Men mina glädjeämnen i allt detta är dels att utav dessa överflödskilon kommer något fantastiskt att skapas. Jag längtar varje dag efter att bebisen i magen ska komma ut. Dels är det bara under en relativt kort period i mitt liv som jag kommer att bära runt på denna valrosskropp. Vid poolen på hotellet kunde jag däremot inte undgå att vissa människor har en sådan här kropp att handskas med varje dag, inte pga graviditet utan pga fetma. Jag lovade mig själv, dyrt och heligt att efter att jag fått klartecken från BM på eftrkontrollen och under förutsättning att jag och vårt barn mår bra så ska jag fantamej ta tag i mitt liv och verkligen göra en förändring i mitt sätt att leva och äta. Så jäkla svårt ska det väl inte vara. Jag vill inte gå på någon sträng diet utan jag vill bara lära mig att leva och äta sundare och bättre. Hoppas jag klarar det!

Här är ett foto på mina två älsklingar! Snart har jag tre älsklingar, ohh vad jag längtar!

De flesta bilderna på mig från Sicilien kommer aldrig att visas för allmänheten eftersom jag ser ut som en valross, men här är ju en bild som ändå tydligt visar att jag är ganska långt gången.

Återhämtning

Tiden går och går. Det har hänt en hel del sedan senast. Bl a har vi varit på ett ultraljud till, mest för att, tack och lov, kunna konstatera ännu en gång att det är en frisk krabat. Även om bebisen ser ut som alien på de här bilderna!

Måtten denna gång var: (Truls mått inom parentes) Mellan öronen: 47 mm (50 mm) Över magen: 47 mm (47 mm) Lårbetet: 30 mm (30) Vikten: 272 g (289 g) och ja....inte för att det är superviktigt men livmodern ligger bakom bebisen, vilket den inte gjorde när jag väntade Truls. Hoppas ni fick en intressepil i ögat nu. Magen växer och växer vilket förhoppningsvis innebär att även bebisen innanför växer. Jag har gått upp 10 kg varav jag endast kan skylla ca 700 g på bebisen. Här har ni de senaste två magbilderna: Denna är från den 23 april

och denna från idag 13 maj. Undrar var detta kommer att sluta!

Om 4 dagar har vi 3 veckors semester, varav en kommer att tillbringas på Sicilien, NAJS!

Storebror och första sparken

Vi bestämde oss i torsdags för att berätta för Truls, främst för att vi är rädda att någon annan försäger sig. Det vi trodde skulle bli en mysig familjestund, värd att minnas resten av livet utspelade sig så här:

- Truls nu ska du få reda på en häftig sak!
- Mmmm
- Vet du vad mamma har i sin mage?
- En bebis!
- Ja! Det stämmer det är därför mamma är tjock om magen. Vet du vad det innebär? Att du ska bli storebror!
- Mmmm
- Så om några månader så får du antingen en lillasyster eller en lillebror, ska inte det bli spännande?
- Nu vill ja ha klubba!

End of conversation

Nu i helgen kände jag för första gången att det är något i magen! Små små bubblor i höger nedre delen av magen. Och så här såg jag ut i fredags!

Inte behövde vi vara oroliga!

Så kom vi då dit och jag var som sagt lite nervös, men väl på plats på britsen var det lika fantastiskt som när vi väntade på Truls. Jag trodde inte att det skulle vara lika stort denna gång, men det kändes lika overkligt, underbart och otroligt som förra gången. Tänk att det faktiskt ligger en liten krabat inne i min mage (livmoder) som är början på ett liv. Det blev så himla påtagligt att nu är det dags för oss att bli föräldrar igen, så himla häftigt!

Allt såg bra ut. Ett litet hjärta som slog, två ben, två armar, en urinblåsa, ögon, näsa, mun...det fanns 1 på 8200 risk att barnet har någon kromosomförändring dvs vi behöver inte vara oroliga!

Vi fick även lite mått och jag tänkte att det kunde vara kul att jämföra med Truls. (Truls siffor är kursiva nedan)

BPD - måttet mellan öronen 27 mm (25 mm)
AD - måttet över magen 25 mm (23 mm)
Femur - lårbenets längd 14 mm (11 mm)
Vikt - 40 gram (29 gram)

spontant kan vi ju konstatera att Truls var mindre. Vet inte hur mycket bebisar växer per dag men Truls mått är tagna när han är 13+1 och dessa mått är tagna på Duorosso när h*n är 13+4 dagar.

Beräknat förlossningdatum blev förflyttat till 5 september, vi får se vad det blir!

Nedan kommer våra första ultraljudsbilder. Bilderna där huvudet är taget framifrån ser ut som att vi har en liten alien i magen!!

Oj vad tiden rusar fram. Pinsamt att det nästan gått en månad sedan jag skrev senast.

Idag är det dags för KUBtest. Lika orolig inombords som jag var när vi skulle göra samma sak med Truls är jag nu. Jag vet inte alls varför jag har sagt att jag vill göra detta test. Vad fasiken gör vi om testet visar på att vi har ett barn med stora risker för att ha Downs syndrom? För mig är det inte självklart att behålla men inte heller självklart att ta bort...

Skriver mer i eftermiddag, håll tummarna för mig (oss!).

Magen

Den 13 februari sa det poff och så var magen där! Så här såg jag ut 21 februari

Barnvagn, mage och konsekvenser

Att skaffa ett andra barn kommer både bli dyrt och billigt. Dyrt på så sätt att våra omkostnader de kommande 20 åren kommer att vara högra än om vi bara hade haft ett barn, å andra sidan har vi i princip sparat allt som Truls har haft som liten, kläder, spjälsäng, barnstol, babyskydd, babygym - you name it. Det enda som vi faktiskt gjort oss av med är vår barnvagn, den var i vägen och tog upp hela vårt källarförråd så den sålde vi till Oles bror när de fick sin söta Lo i somras. Nu kan man ju fråga sig om det var rätt beslut.

Det har i alla fall resulterat i att jag går och funderar på vad vi ska köpa för ny vagn. Jag tycker inte det är lönt med syskonvagn, Truls kommer ju trots allt att vara närmre 4 år när syskonet kommer. Men jag vet samtidigt inte hur vi ska leverera Truls till dagis de dagar han ska vara där, för jag kan ju inte ha babisen på cykel....och känner jag Truls rätt orkar/vill han inte gå hela vägen till dagis (nackdelen med att ha valt utedagiset i Pildammsparken). Så min lösning just nu är att vi skaffar en begagnad liggvagn till en lagom och hyffsad peng. Inget fancypancy men ändå fullt funktionsduglig. Som komplement till detta köper vi en cykelvagn för två barn, som kan göras om till barnvagn. Det betyder att första tiden då Truls är som yngst kan han och hans syskon åka i (cykel)barnvagnen när vi ska gå längre sträckor och när vi ska gå kortare sträckor så får han gå eller stå på ståbräda på den andra vagnen. När syskonet är över 7 månader får det lov att sitta i cykelbarnstol/cykelkärra och då lär vi cykla till dagis istället.

Magen är här för att stanna och det ska bli så in i helvete skönt att berätta för chefen imorgon.

På tal om jobb är situationenn så himla komplicerad på jobbet, med allt vad 3 graviditeter innebär och framför allt hur situationen för de som kommer att vara kvar blir. Puh jag vill bara få en så smidig och nim lösning som möjligt!

8+2

nyss hemkommen från Curakliniken. Fick ett mycket bra mottagande och det känns som att jag kommer att trivas där under min graviditet.

Skrevs in av en trevlig sköterska och därefter fick jag träffa gynekologen som efter ett vaginalt ultraljud konstaterade att jag "bara" är 8+2 dvs i vecka 9. Jag får det inte riktigt till att gå ihop när jag försöker tänka tillbaka på min mensperiod i nov/dec men om hon säger så, så är det så! Det betyder att jag har fått ett bekräftat förlossningsdatum till den 8 september. Med tanke på hur bråttom Truls hade att komma ut, får vi ju se vad det egentligen blir!

18 mm lång var krabaten (jag fick inte med mig någon bild :-( ) och ett litet hjärta som pumpade.

Det känns fantastiskt att få det bekräftat, svart på vitt (bokstavligt talat), och nu ska det smidas semesterplaner och föräldraledighetsplaner.

I veckan kommer jag att tala om det på jobb. Berättar mer då om hur det mottogs.

Så här såg jag ut 29 januari

Upp till bevis

På måndag är det läkarbesök på schemat. Jag längtar som attan efter att faktiskt få svart på vitt
- att jag är gravid
- vilken vecka jag är i
- beräknat förlossninsdatum

Utifrån det kan vi börja planera mycket mer, både beträffande semester men givetvis även beträffande föräldraledighet.

Funderar mycket kring namn, pojknamn är precis som förra gången mycket lättare än flicknamn. Just nu känns det som att jag inte har minsta aning om att vad vi skulle kunna kalla en liten flicka...men vi har ju 7 hela månader kvar att fundera på kring det!

Har haft lite småblödningar sista veckan, vilket har varit psykiskt påfrestande. Om jag är rätt påläst tror jag att det är sk genombrottsblödningar. Efter läkarbesöket på måndag hoppas jag att jag får klarhet i det hela.

Jag tycker själv att det börjar synas mer och mer. Magen är inte särskilt stor men den "putar" hela tiden och är svårare att "dra in" än bara för en vecka sedan. Ska bli grymt skönt att inom kort göra det "officiellt".

Med tanke på hur många scouter jag fått reda på som är gravida och ska ha barn sen vår/sommar så har jag myntat begreppet post-jamboree-syndrom....fler än vi som resonerat att de ska vänta till efter jamboreen!!

Så var det dags igen!

Det trodde ni inte, och kanske inte vi heller, men nu är det ett faktum att vi väntar tillökning i slutet av sommaren/början av hösten. Eftersom modern i huset är försedd med en ganska oregelbunden menscykel har vi ganska dålig koll på var i processen vi befinner oss men ganska troligt typ vecka 7 eller 8.

Andra barnet eller barn nummer 2 är fortfarande vårt "arbetsnamn" men båda två är eniga om att det bör ändras till något lättare och finare. Truls vet inget.

Känns det som förra gången?

+
inte lika nervöst
känner mig mer fokuserad och samlad

-
mer illamående (dock ej så farligt om man jämför med andra)
trött
grymt nyfiken på vad det ska bli (men vi ska inte ta reda på det) är precis som förra gången ganska säker på att det är en grabb.

Har tagit lite foton även denna gång som jag snart lägger upp här så ni kan följa utvecklingen. Första läkarbesöket, denna gång på Curakliniken, blir 30/1 innan dess är det inte riktigt officiellt även om några redan vet.

Om du av någon ytterst märklig anledning brukar titta på denna blogg fastän den inte uppdaterats på 3 år så kan du väl också försöka att inte sprida detta förrän efter den 30 januari - tack!

På Teneriffa var jag 5+2

och då såg jag ut så här!