BB

Eftersom Truls hade lite problem på slutet av förlossningen och inte kunde ta sig ut på egen hand blev vi ca 3 timmar efter förlossningen förflyttade till BB-avdelningen på KK. På BB får papporna bara vara med under dagen och man delar rum med en annan mamma och jag såg sådär fram emot vistelsen där. Först och främst fick vi ett rum för oss själva, dock med risk att det kunde fyllas på under de dagarna vi skulle vara där. För det andra så flirtade vi till oss att Ole kunde stanna även på natten om han sov i en fåtölj och med löfte om att han skulle åka hem om det dök upp någon annan mamma under nätterna, vilket vi i efterhand kan konstatera att det inte gjorde.

Amningen kom inte igång överhuvudtaget första dygnet. Först skrek Truls ganska mycket men var inte intresserad av bröstet utan han fick faktiskt som första mål mat lite alvedon för att han troligtvis hade ont i skallen efter sugklockan, och sen sov han i princip hela första dygnet. Lite gnällande och gnyende under natten i kombination med två överlyckliga, hypernervösa och lättoroande föräldrar gjorde att vi fick lite kontakt med honom då men ytterst lite.

Ammade för första gången tisdag morgon och det gick hyffsat även om jag hade noll koll på hur man ska göra etc. Men han verkade gilla det. Sen fortsatte han att sova och när barnmorskan fick reda på att han knappt ätit något under dag två heller fick han få lite ersättning från snipa och sedan fick jag "stränga" instruktioner om att han måste ammas senast 16.30. Vilket jag gjorde och det funkade tack och lov. Försökte sedan att få till en rutin men misslyckades ganska rejält och sista natten på BB blev ganska kaotisk men tack och lov hade jag Ole där.

Barnläkaren undersökte honom och konstaterade att det var en frisk gosse vi fått och att allt såg bra ut med honom, både kisseriet och bajseriet hade satt igång och allt fungerar som det ska.

På onsdagen valde vi att åka hem. Allt på BB var hur bra som helst, servicen, personalen, maten, lokalerna etc men hemma är ändå hemma. Efter hörseltest, PKUtest etc så fick vår lilla familj bege sig hem till hemmets trygga vrå. Tack och lov fick vi skjuts av Lisa hem. Det känndes otroligt omtumlande att komma hem till samma gamla vanliga lägenhet men att helt plötsligt vara tre - fantastiskt och spännande.