Puh

det är väl nu man ska säga Puh! De tolv första kritiska veckorna är snart över och det innebär att vi med all säkerhet kommer att få en liten krabat i december. Det känns fortfarande helt otroligt overkligt och än mer overkligt blev det i helgen då vi fick träffa lilla Svala, Oles systers dotter, som föddes i fredags.

Helt underbar var den lilla flickan, med skrynkliga fötter, ögon som knappt orkar öppna sig, små små läppar och helt ljuvliga öron. Det är så man blir knäsvag. Dels kan man inte förstå att hon för 4 dagar sedan låg inuti Lina och dels kan man inte fatta att om 6,5 månad så har jag en egen sån där liten en! Helt underbart.

Ja vad ska man säga, magen växer och jag tycker själv att det syns men fortfarande är det nog så att vet man inte om att jag ska ha barn så tänker man inte på det. Chefterna har som sagt fått reda på det i förra veckan och min kollega som kommer hem från semester imorgon lär få reda på det denna vecka.

Ohhhh jag längtar så efter Minirosso, nu hade jag velat ha en egen liten baby....men den som väntar på något gott!