torsdag 10 april 2008

En känsla...

...i tisdags fick jag en känsla i kroppen att något höll på att hända men visste inte riktigt vad. Vet att jag kände mig hängig i lördags och att energin under helgen var allmänt låg men som sagt, jag är inte van vid att inte må bra så jag ignorerade det hela.

Av någon outgrundlig anledning bestämde jag mig i tisdags på vägen hem från jobbet att jag skulle ta det sista gravidtestet när jag kom hem. "Mensen" som jag haft under helgen hade varit väldigt hattig och framför allt så hade det kommit ytterst lite, vilket inte är likt mig.

Väl hemma rusade jag in på toaletten och samtidigt som jag höll på att kissa på mig så försökte jag slita upp foliefodralet runt stickan. Till sist gick det och ahhhhhh jag kunde kissa och då inträffade något av det sjukaste som någonsin hänt mig.....
det blev inte bara ett blått streck utan TVÅ!!!


Jag fattade nog inte och eftersom det andra blåa strecket var ganska svagt rusade jag ut ur lägenheten och tog cykeln upp till apoteket och köpte mig ett nytt, annan sorts, test. Samtidigt försökte jag få tag i Ole som störigt nog var ute med Jens och det var inte läge att berätta. Men så ringde Ole upp och sa att han var själv en stund bland hyllorna på IKEA och fastän det kanske inte var det mest romantiska man kan göra så valde jag att via mobil berätta att jag troligtvis var med barn.

Snabbt iväg på ett väldigt okoncentrerat miniormöte och för en gångs skull var det inte miniorerna som var okoncentrerade utan jag. Snabbt hem igen och så testade jag en gång till med det andra testet och även det visade positivt.

Trots att det gått två dagar är jag fortfarande i ett chokat tillstånd och framför allt kan jag inte FATTA att jag och Ole ska bli föräldrar. Men tror inte att jag inte vill. För jag VILL, jag VILL så himla mycket så att jag nästan svimmar när jag tänker på det.

Känns som att jag kommer att skriva av mig här en hel del men nu får det räcka för denna gången. Ole och jag är i alla fall helt otroligt lyckliga och jag håller på att spricka över att jag inte "får/bör" säga det till någon.

Mini Rosso blir nog arbetsnamnet i allafall!/Mamma Cissi

Inga kommentarer: