jag, eller kanske jag ska skriva vi, har fortfarande svårt att förstå vad det är som håller på att hända! Kan ni fatta att vi faktiskt ska bli föräldrar? Jag kan det då inte!
Ena sidan av mig vill bara leva på som vanligt men givetvis ska jag skippa alkohol och viss typ av mat, och andra sidan av mig letar febrilt efter fakta på nätet på olika symptom etc. Jag som har varit drabbad av sk mellanblödningar under olika perioder i mitt liv blir ju hispig så fort det inte är "vitt" när man torkar sig efter ett toalettbesök. Och trots att tre tester visade i tisdags att jag är gravid så har jag fortfarande lite "brunt/gammaltblod" på pappret... läser man sedan på nätet säger vissa sidor att det är fullt normalt att ha blödningar tidigt i graviditeten och andra varnar om missfall!! Vad ska man tro på? Känner faktiskt att jag ska köra lite på Pernillas inställning till graviditet. Hon hade så himla skön och avslappnad inställning till sin graviditet och verkade inte "bry" sig utan levde på som om allt var som vanligt. Det verkade funka bra. Jag vill inte bli en stirrpanna som söker efter tecken, symptom och olycka överallt...
Skärpning Cissi, allt är bra med dig!
Så nästa orosmoment, en sanning med modifikation, men när ska man berätta för folk? Hade jag bara följt mitt hjärta så skulle alla min omgivning kännt till det redan, men det finns nog en bra anledning till att vänta med det ett tag till. Dock är det ju så att vi redan har en del helger inbokade som just nu kommer lite olämpligt. När gick jag senast på fest och tackade nej till vin eller cider? Aldrig!! :-) så skulle jag få för mig att göra det nu så hade alla vetat direkt hur läget låg till. Det störiga är att jag och Ole för en gångs skull är bjudna hem till Jesper och Pontus på födelsedagsfest på lördag och det har inte hänt på 10 år och just nu lutar det åt att vi kommer att hitta på ett svepskäl för att inte behöva gå, och det svider i hjärtat att behöva göra så men det är nog bäst i slutänden. Inget illa alls mot mina killkompisar men det känns som att det finns ett gäng människor som jag vill ska få reda på det innan de får reda på det. Helgen därpå den 26 april är tjejerna inbjudna på tjejmiddag hos Emma och om det inte känns väldigt fel då så lutar det åt att tjejerna får reda på det den helgen...
Dock har jag bestämt mig för att lätta mitt hjärta för en person redan i nästa vecka, för jag MÅSTE prata av mig. Ole i all ära han är världens bästa men har, tack och lov, aldrig varit gravid förrut. Eftersom jag inte känner alltför många som varit gravida så föll valet mellan Pernilla och Charlotte och i slutänden blev det faktiskt Charlotte. Just för att jag inte kännt henne lika länge som Pernilla, för att hon inte umgås med alla mina andra vänner och givetvis för att Charlotte är en fantastisk vän som jag känner oerhört stort förtroende för. Dessutom är hon väldigt lik mig till sättet i både tycke och smak, sätt att leva etc så jag tror att hennes råd och tips kan vara väldigt givande. Eftersom jag faktiskt fortfarande tror att jag kan och ska genomföra Tjejklassikern ska jag cykla ut till Charlotte i Arrie på onsdag och tänkte väl släppa bomben för henne då!
Nästa på tur är troligtvis Malin och mina föräldrar /Mamma Cissi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar